sindarinsworld.blogspot.com

Vaknade för en stund sedan... eller nja jag har väl egentligen bara slumrat sedan tantens klocka började ringa, är det inte typiskt att hon ska upp klockan fem när en annan är ledig?

I vilket fall som så vaknade jag mitt i vad man skulle kunna kalla en önskedröm, så nära en våt dröm man bara kan komma, i alla fall jag.

För att göra en lång historia kort, en tjej med underbar röst och jag gjorde en duett av Bridge over troubled waters och den var flawless, som Seven of Nine skulle ha uttryckt det. Art Garfunkel röst gjorde den visserligen "vackrare, men jag gillar Jon och Richies variant eftersom den passar mig ännu bättre.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Egentligen borde jag sova men jag har snöat in lite på det här med att söka efter någon att dela sitt liv med.

Jag har flera vänner och bekanta som inget hellre vill än att träffa den rätte. Inte för att jag direkt är någon relationsexpert men jag tänkte ändå dela med mig lite av mina egna erfarenheter på området.

För det första, släpp den desperata jakten. Även om vi inte inser det så är dom flesta av oss extremt desperata i vår jakt på kärlek och uppskattning. Jag själv skulle ha följt med en lyktstolpe när jag var singel om den bara visat tillräckligt med intresse. Problemet är bara att ju mer desperata vi är desto mindre intressanta är vi hos motparten. Svårare än så är det inte mina vänner. Eller vad sägs om följande lilla scenario (visst är det sexistiskt, men tro mig det funkar att vända på könsrollerna med.

En tjej går ut med siktet inställt på att eventuellt hitta sin drömprins. Till en början uppfattas hon som intressant, men ju längre kvällen lider avtar intresset i samma takt som alkoholen gör sitt och inviterna blir mer och mer desperata. Fan, hon måste ju bara få följa med en karl hem ikväll. Fem i stängningsdags har hon äntligen raggat tag på en av dom få som är kvar på stället som ännu inte hittat nattens sängkamrat. Väl på plats inleds parningakten som är över nog så fort och i bästa fall får hon sova kvar, men ofta väntar bara en ensam taxifärd tillbaka till hennes egna isoleringscell. Med ett lende på läpparna, hon är ju trotsallt nypippad, somnar hon. Morgonen efter vaknar hon bakfull som ett ägg och sakta börjar minnet av gårdagen komma tillbaka. Saker hon gjort och sagt. Lika snabbt som parningsaktens glädje la sig förnöjt under natten ersätts den av en tom och ful känsla. Aldrig mer tänker hon, och det löftet håller hon i kanske fyra-fem dagar och sen börjar jakten på drömprinsen igen.

Känns det igen?

Vi har nog alla varit där någon gång och enda sättet att bryta mönstret är nog att lära sig att leva med ensamheten. Så var det i alla fall för mig. Jag hade förlikat mig med att leva resten av mitt liv ensam, att omfamna var dag även om jag inte hade någon att dela den med. Plötsligt var jag mottaglig för någon i min tillvaro igen, någon som inte var desperat, någon som inte jag heller skrämde bort med min egen desperation. Den var ju borta.

Visst, singellivet erbjöd en del andra utmaningar och spänningar än livet i en relation gör, när man lärt känna varandra avtar ju överraskningarna en aning, men tryggheten i en annan människas famn slår det mesta.

Så för att uppnå den tryggheten som tvåsamhet medför måste man lära sig att vara ensam tror jag, och lägga den desperata jakten bakom sig. Desperation är faktiskt ganska så osexigt i längden.

Sov gott på er och dröm söta drömmar.

Det har varit en känslomässigt ganska tung vecka. Jag har kännt mig lite som en mänsklig flipperkula som studsat än hit och än dit. För en gångs skull känns det faktiskt ganska skönt att det bara är jag och tanten hemma i helgen så att jag får lite tid att ladda batterierna.

Ha en skön helg på er, det ska i alla fall jag försöka ha.

Jag sitter lite och funderar kring det här med relationer och vad en del försakar för dem. Jag gör det för "husfridens" skull.

Har ni hört den förut?

Jag spanar på omgivningen och ser flera personer som växt i sina relationer, men även fler som krympt till skuggor av dom personer dom en gång var och jag kan inte låta bli att undra över hur lyckliga dom egentligen är. Livsgnistan verkar ha slocknat helt enkelt.

Anledningen är allt för ofta att dom försökt förändra sig för att bättre passa in i relationen. Min nästa tanke blir då, om två personer förenas i en relation och inte får den att fungera utan att en av dom drastiskt ska förändras, hur kompatibla är dom då egentligen från början.

Alla förändringar är ju inte negativa ska vi dock komma ihåg, vissa människor lockar ju fram ett "bättre jag" ur oss, men när dom innebär att vi måste försaka allt som gör oss lyckliga i jakten på just lyckan så känns det faktiskt väldigt bakvänt. Titta på alla relationer som tar slut när barnen växt till sig t ex, dom avslutas ofta efter många års trasiga förhållanden som "överlevt" för barnens skull.

Frihetsberövande mina kära vänner är bara olagligt utanför relationer, i en relation är det fullt tillåtet att försaka sig själv fullständigt för att passa in.

Vill ni ha ett litet råd? Om ni befinner er i en relation som ger magont istället för pirr i magen, gå vidare. Livet är för kort för att man ska dö olycklig och ångra de val man gjort på vägen. Att må dåligt för att man är ensam är faktiskt bättre än att må dåligt för att man är två.

Diskussioner för och emot mitt åkande till USA pågick länge igår och på väg hem till mormor hade mini erbjudit sambon att jag kunde få låna en av hennes tre hundralappar om jag behövde.

Hon är så jäkla söt när hon sätter den sidan till den lilla =)

I övrigt håller jag på att utarbetar en plan som löser mitt dilemma, jag ska försöka få till så att jag och den äldsta kan åka i december eller januari för att träffa min farmor istället och sen ska vi ställa in siktet på att kunna åka och hälsa på min pappa lite senare när vi hunnit skrapa ihop lite större reskassa. Om det funkar eller inte återstår att se men så börjar planen ta form i alla fall.

Även om jag ibland blir vresig och rådvill så inser jag ändå att jag har mycket kärlek runt om i alla dom som stöttar och ger råd.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Jag mår apa just nu, jag har suttit hela eftermiddagen och letat "billiga" resor men dom är allt utom billiga. Dom billigaste jag hittat går på över 22 tusen för mig, min äldsta och barnbarnet. Inrikesflyget i USA kostar mer än halva biljetten dit.

Jag känner mig som en jävla skunk om jag INTE åker och hälsar på farmor och jag känner mig som en jävla skunk om jag ÅKER dit utan mina barn. Jag mår som en skunkjävel för att enda sättet jag ens skulle kunna åka är om jag lånar pengar till resan.

Samtidigt står folk och pushar i olika riktningar "oj vad mycket pengar, jag förstår din ångest" "du måste åka, skit i vad det kostar" osv.

Visst skulle vi kunna dra ner på julklappar men det är fan inte rätt gentemot dom fyra barn som i så fall inte får åka. Vilket svek är det inte mot dom att dra och göra slut på mer pengar än vi spenderar på semester tillsammans i vanliga fall. Vore det inte mer rätt att göra något kul med vår familj i så fall?

Jag vill bara gräva ner mig och slippa ångesten nu, jag är ju en skunkjävel hur jag än beter mig i alla fall.

Jag brukar berömma mig själv med att vara relativt fördomsfri men något har förändrat mig över tiden. En del människor har en förmåga att krypa under skinnet på mig och påverka mig till den grad att jag vill spy. Allt dom säger och allt dom gör framkallar en imaginär kräkreflex.

Förmodligen är det helt naturligt men det får mig ändå att skämmas lite över mina egna känslor för delar av omgivningen. Den enda trösten är att det är en väldigt liten del av den som får mig att reagera såhär.

Jag har blivit bjuden på öppet hus för att fira min 90-åriga farmor, kruxet är bara att det är på andra sidan jordklotet :-/

Hur gärna jag än skulle vilja är det en ekonomisk omöjlighet att packa ihop tre kids och mig själv, eller ännu värre, fem kids, sambo och undertecknad för att flyga over there ett par dagar för att fira farmor. Vilket för övrigt kanske är sista gången jag skulle ha möjlighet att träffa henne i livet.

Det suger verkligen att inte ha pengar som ligger och skräpar på hög, helt plötsligt får "oväntade utgifter" en helt ny innebörd :-(

Vet ni... jag känner Cyklops, ni vet han i X-men som har den där brännande blicken ;-) ja eller... kanske är det hans kompis jag känner istället.

Söta rara Jossan har lasrat sina ögon idag så att hon ska slippa glasögonen i framtiden, tänk va skumt att se henne utan glasögon i framtiden.

Hoppas operationen gick bra raring, tänker på dig.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Hoppla Kerstin, vilken tur att den här dagen inte är över än då =)

Idag känner jag mig verkligen trött och korkad. Jag och chefen har suttit till och från idag och gjort kalkyler, vilket i sig inte är så svårt men vi ville vara grundliga så vi bröt ner en himla massa pengar i beståndsdelar för att få till absolut riktiga kalkyler.

Jag som aldrig haft huvud för matte så gissa om jag känner mig korkad idag. Ysch säger jag bara, nu är min arma hjärna trött.

I spent i lifetime looking around for love, just to find it just around the corner.
I never expected to find you there.

Always be prepared to embrace the unexpected, it might change your life forever

Vet ni, jag kom precis på en viktig sak, nästan livsavgörande faktiskt. Man kan inte vara älskad av alla. Svårare än så är det faktiskt inte så egentligen är det ganska meningslöst att gräma sig över att man inte är det heller.

Visst finns det dom man önskar/önskade mer av, det kommer det alltid att finnas, men vad är det för vits att må dåligt över det? Gör det bästa av var dag med det du faktiskt har tycker jag. Det kommer vi alla att må bättre av i det långa loppet.

För att stilla eventuell nyfikenhet var det här en stilla fundering, visst har det passerat människor i mitt liv som ändat upp i besvikelse, men det är inget jag mår dåligt av idag. Så ingen närvarande och aktuell person har inspirerat denna tankekedja den här gången, men insikten får mig ändå att blicka tillbaka på det förflutna och önska att jag tänkt likadant förr.

Cherioo miss Sophie

Dom av er som varit med ett tag minns kanske att jag fundrerade ett tag på vad jag ska bli när jag blir stor. Ett förslag efter det andra förkastades av olika skäl, t ex kunde jag inte bli diktator eftersom jag tydligen inte har riktigt rätt sinneslag för det osv.

Nu har jag i alla fall kommit till insikt om vad jag faktiskt vill bli, jag ska bli jordgubbe när jag blir stor. Då kommer nämligen inte klockor och dylikt att störa min sömn när jag sover som bäst och krämpor och annat skit kommer heller inte att störa den, så jordgubbe får det helt sonika bli.

Fram till dess får jag nog allt fortsätta att kravla mig ur sängen vid okristliga tider, vissa dagar mer smärtsamt än andra, och bara gilla läget.

Knak och aj på er, vi hörs en annan dag vetja.

Jag måste bara tipsa er att kika på när min vackra vän Jossan blev änu mer wunderschön i direktsändning. Blev hon inte en riktig puma så säg? (Klicka på hennes namn så öppnas länken)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Lördagen började riktigt illa, det högg till i ryggen så att jag tappade andan och höll på att trilla av stolen. Även om det blivit något bättre sedan i lördags så sitter det fortfarande i så något knas är det allt.

Trots rygg lyckades jag och grabben ta oss in till stan på lördagseftermiddagen för lite shopping och biobesök med tanten när hon slutade jobbet. Grabben fick tag på en snygg Djurgårdströja och jag ett par nya skor för det formidabla priset av 149:-. Eftersom grabben bara är 14 hade vi inte ett enormt utbud av filmer så det blev Surrogates med Bruce Willis, en hyfsad rulle trotsallt. Jag trodde inte den skulle hålla så jag blev lite överraskad ändå. Frågan är bara hur många gånger till han ska rädda världen från ett skumt hot.

Söndagen förflöt mest, jag tvättade några maskiner hemma eftersom ryggen inte medger några direkta lyft och vi spelade lite WoW under dagen.

Ja det var väl helgen i korta drag.

Jag började blogga föe att sätta tankar på pränt. Först var det bara spånerier och analyser av saker som sker ute i världen. Efter ett tag började jag rikta mina funderingar lite närmre mig själv och min direkta omgivning med.

I början struntade jag blankt i om någon läste och kommenterade, det var kul när någon bekräftade en tanke eller två men mer än så var det faktiskt inte. Men efter ett tag började själva interaktionen bli en drivfjäder i sig och bloggandet utvecklades till ett litet beroende. Intressanta människor och diskussioner kom med i ekvationen och man kände sig som en i en liten exklusiv skara. Jakten på mer information var lika viktig som luften vi andas "vad skrev han/hon senast?" "har jag fått svar på mina kommentarer?" osv.

Nu kan jag, med blandade känslor ska erkännas, inse att intresset svalknat en aning, jag är inte lika intressant som dom andra. Kommentarerna minskar till ett minimum, svar på egna kommentarer uteblir, mail blir inte besvarade osv. Men det är faktiskt okej, jag borde insett själv att jag inte tillhör någon utvald skara, jag är för mainstream för att platsa faktiskt och jag har en rätt så bra tillvaro på min egen kant. Underbar sambo, 5 kids som sällan gör vardagen ointressant, ett barnbarn som inget annat osv.

Då återstår bara en fråga, ska jag återgå till att bara blogga för min egen skull eller lägga ner helt och hållet? Innehållet har ju blivit toktråkigt.

Jag sitter och tittar på människor runt omkring mig, en del är vackra och andra ser inte kloka ut rent ut sagt.

Det får mig att tänka på att dom vackraste människorna är dom jag lärt mig att älska trots sina fel och brister är dom fullkomliga för mig.

Skönheten är vacker att titta på men ofta ganska tom i längden, dom vi älskar är dom som är fulla av liv. Åtminstone för oss själva.

Har ni tänkt på det här med att avstava ord fel? Gravida blir t ex inte helt bra om man stavar av det grav-ida och dödskalle döds-kalle osv.

Lika klurigt kan det ibland bli med sammansatta ord. I svenskan fick vi lära oss att aldrig ha tre likadana konsonanter på raken, då skulle en av dom tas bort. Jag skrev just mail till en vän gällande hennes tankar på ny lägenhet och formulerade frågan; Åååh ska du göra slag i flyttankarna? Som ni ser gjorde jag som min gamla svenskalärare lärt mig och eliminerade ett t... men då står det ju faktiskt flyt-tankarna, vilket förvisso är ett korrekt ord det med, men jag hyser en vag misstanke om att det inte var just flyt-tankar hon funderar på just nu.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Sitter på en buss på väg hemåt och kände bara för att låta er veta att jag fortfarande lever, ja eller jag har en mysig liten huvudvärk som gör sitt bästa för att ändra på det, men skallebank har jag ju överlevt innan med så vi bestämmer att jag fortfarande är vid liv för att reta vissa av er och glädja andra.

Ha nu en riktigt bra kväll på er, från den nordligaste nord ner till den sydligaste södern.

Lilla prins Spenat har varit hos oss två helger nu och jag har kommit till en viktig insikt, gamla människor glömmer faktiskt bort hur det var när barnen var små.

I min familj har vi strävat efter att ett barn ska förstå vad det gjort för fel när folk blir arga på det. Det kan röra sig om saker barnet sagt eller gjort, ja eller inte gjort för den delen. Ibland är det en tidskrävande uppgift att nå fram till ett argt barn. I vilket fall som så ser jag samma mönster hos min äldsta dotter, hon gör vad hon kan för att prata med prins Spenat när hon och han är arga på varandra.

Vid ett tillfälle fick jag verkligen bita mig själv i tungan för att inte göra samma sak som jag själv blev vansinnig på när min egen "föräldrageneration" la sig i min uppfostran av mina barn. När man resonnerat och försokt diskutera med barnet ett bra tag, bryta in och säga till föräldern något i stli med "nu räcker det, så farligt var det inte" osv. Jag fick som sagt bita mig i tungan för att inte trampa i klaveret som generationer före mig gjort.

Var generation glömmer nog lite av hur det var att uppfostra sina egna små parvlar.

I ärlighetens namn ska jag säga att jag egentligen kom till insikt för en tid sedan, lilla prins Spenat har varit underbar, jag kom bara att tänka på det nu i helgen.

Funkar den här designen? Den känns hyfsat OK iaf. Vi kör på den ett tag tills jag tröttnar igen =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Såhär är det... Jag håller på och leker med min bloggdesign så den kommer med största sannolikhet att förändras både en och annan gång de kommande dagarna innan jag landar i något som känns "jag".

Kom gärna med synpunkter under resans gång =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Tänkte visa lite mer kort. Här kommer bilder på ödlornas och småormarnas terrarier. Det sista stora terrariet är färdigt det med, men det är inte ordentligt fotat än så stay tuned for updates ;-)

Jag ska INTE lägga upp nya inlägg med Chrome igen... dom ser helt fuckade ut och går inte att redigera till igenkännbarhet igen =/

Bortsett från att blogginläggen blir skumma känns det som om dom har börjat få ordning på Chrome som tar betydligt mindre minne i anspråk när den körs som exempelvis Internet explorer eller Firefox.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Då har turen kommit till våra små nykomlingar på ormsidan med =)

Här kommer utlovade bilder på familjens nya medlemmar. Vi börjar med ödlorna som ännu inte är namngivna men som går under arbetsnamnet Lilla Fridolf och Selma, den som drar sig till minnes "regnincidenten" förstår kanske varför ;-)

"Selma"

"Lilla Fridolf"

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Nog för att jag kan vara dryg ibland, men ni kan vara lugna, jag är inte drygare än vanligt. Jag har sett era kommentarer men den senaste veckan har haft för få timmar för att tillmötesgå efterfrågan på dom så bloggen har fått stå tillbaka helt enkelt.

Ska se om jag inte kan få fotat våra nytillkomna småttingar i helgen så att ni får förundras eller äcklas. Söta som bara den är dom dock :-)

I helgen kommer lilla prins Spenat på besök igen så vi ska mysa extra mycket. Jag ska berätta historien om spenaten en annan dag.