Frihetsberövande?
10/23/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Jag sitter lite och funderar kring det här med relationer och vad en del försakar för dem. Jag gör det för "husfridens" skull.
Har ni hört den förut?
Jag spanar på omgivningen och ser flera personer som växt i sina relationer, men även fler som krympt till skuggor av dom personer dom en gång var och jag kan inte låta bli att undra över hur lyckliga dom egentligen är. Livsgnistan verkar ha slocknat helt enkelt.
Anledningen är allt för ofta att dom försökt förändra sig för att bättre passa in i relationen. Min nästa tanke blir då, om två personer förenas i en relation och inte får den att fungera utan att en av dom drastiskt ska förändras, hur kompatibla är dom då egentligen från början.
Alla förändringar är ju inte negativa ska vi dock komma ihåg, vissa människor lockar ju fram ett "bättre jag" ur oss, men när dom innebär att vi måste försaka allt som gör oss lyckliga i jakten på just lyckan så känns det faktiskt väldigt bakvänt. Titta på alla relationer som tar slut när barnen växt till sig t ex, dom avslutas ofta efter många års trasiga förhållanden som "överlevt" för barnens skull.
Frihetsberövande mina kära vänner är bara olagligt utanför relationer, i en relation är det fullt tillåtet att försaka sig själv fullständigt för att passa in.
Vill ni ha ett litet råd? Om ni befinner er i en relation som ger magont istället för pirr i magen, gå vidare. Livet är för kort för att man ska dö olycklig och ångra de val man gjort på vägen. Att må dåligt för att man är ensam är faktiskt bättre än att må dåligt för att man är två.
Har ni hört den förut?
Jag spanar på omgivningen och ser flera personer som växt i sina relationer, men även fler som krympt till skuggor av dom personer dom en gång var och jag kan inte låta bli att undra över hur lyckliga dom egentligen är. Livsgnistan verkar ha slocknat helt enkelt.
Anledningen är allt för ofta att dom försökt förändra sig för att bättre passa in i relationen. Min nästa tanke blir då, om två personer förenas i en relation och inte får den att fungera utan att en av dom drastiskt ska förändras, hur kompatibla är dom då egentligen från början.
Alla förändringar är ju inte negativa ska vi dock komma ihåg, vissa människor lockar ju fram ett "bättre jag" ur oss, men när dom innebär att vi måste försaka allt som gör oss lyckliga i jakten på just lyckan så känns det faktiskt väldigt bakvänt. Titta på alla relationer som tar slut när barnen växt till sig t ex, dom avslutas ofta efter många års trasiga förhållanden som "överlevt" för barnens skull.
Frihetsberövande mina kära vänner är bara olagligt utanför relationer, i en relation är det fullt tillåtet att försaka sig själv fullständigt för att passa in.
Vill ni ha ett litet råd? Om ni befinner er i en relation som ger magont istället för pirr i magen, gå vidare. Livet är för kort för att man ska dö olycklig och ångra de val man gjort på vägen. Att må dåligt för att man är ensam är faktiskt bättre än att må dåligt för att man är två.
Etiketter:
Tankar om livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer och åsikter:
Du är ju så bra!
Tack Liten... tack =)
Word!!
Tack vindpusten =)
Skicka en kommentar