Falcon
9/28/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
När det kommer hem nya djur så börjar genast namnletandet. Vad ska den och den heta? Min lilla snowkille ska i alla fall heta Falcon. Enligt reklamen ska Falcon serveras ice cold (gärna med rysk brytning) och är man en liten snowkille borde man vara rätt kylig.
Dessutom ska han ju campera med Jack Daniels när han växt sig till en stor stark om ett par år.
Dom andra letar fortfarande efter passande namn, även min candy cane från i somras som fortfarande kallas Mini, han/hon blir nog ingen Sindarin tror jag. En av elaka finskans småttingar går under arbetsnamnet Five of Seven för närvarande.
Dessutom ska han ju campera med Jack Daniels när han växt sig till en stor stark om ett par år.
Dom andra letar fortfarande efter passande namn, även min candy cane från i somras som fortfarande kallas Mini, han/hon blir nog ingen Sindarin tror jag. En av elaka finskans småttingar går under arbetsnamnet Five of Seven för närvarande.
Etiketter:
Utskälld och stressad
9/28/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Det är bara att inse, stress är ingen höjdare. Helgen blev om möjligt ännu stressigare än jag förutsett och klockan tre inatt kom jag därför på att jag totalt missat att betala mina räkningar.
Nåja tänker du, det är ju inte den sista ens och den insikten gjorde även jag och somnade om. Vid fem vaknade jag och satte mig ner med dom istället.
När jag jobbat mig igenom halva högen började det ösregna utanför och jag tänkte, jippi (det var en liten skär lögn, mina exakta tankar vid tillfället lämpar sig inte i tryck på grund avsaknad av dödsskallar, kryss, spiraler och andra visuella symboler som serietecknarna använder till sina svordomar).
Regnet påminde mig dock att jag inte fick glömma att spruta vatten i alla terrarier innan jag hoppade i duschen. När jag sprutade hos tjejernas ödlor blev jag utskälld av en liten geckoflicka som absolut inte tyckte om en liten arla regnskur. Efter utskällningen traskade hon demonstrativt iväg och satte sig under en gren och blängde på mig.
Tur att ormarna inte har lika dåligt morgonhumör, annars skulle jag bli utskälld var och varannan dag :-P
Morgonens slutsats blir, det är dumt att glömma bort räkningarna och varken jag eller fröken ödla tycker egentligen om regnskurar på mornarna.
Nåja tänker du, det är ju inte den sista ens och den insikten gjorde även jag och somnade om. Vid fem vaknade jag och satte mig ner med dom istället.
När jag jobbat mig igenom halva högen började det ösregna utanför och jag tänkte, jippi (det var en liten skär lögn, mina exakta tankar vid tillfället lämpar sig inte i tryck på grund avsaknad av dödsskallar, kryss, spiraler och andra visuella symboler som serietecknarna använder till sina svordomar).
Regnet påminde mig dock att jag inte fick glömma att spruta vatten i alla terrarier innan jag hoppade i duschen. När jag sprutade hos tjejernas ödlor blev jag utskälld av en liten geckoflicka som absolut inte tyckte om en liten arla regnskur. Efter utskällningen traskade hon demonstrativt iväg och satte sig under en gren och blängde på mig.
Tur att ormarna inte har lika dåligt morgonhumör, annars skulle jag bli utskälld var och varannan dag :-P
Morgonens slutsats blir, det är dumt att glömma bort räkningarna och varken jag eller fröken ödla tycker egentligen om regnskurar på mornarna.
Stressig expohelg
9/26/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Idag var det expo i Kallhäll. Det var ormar och ödlor på längden och tvären. Det var även en ganska stressig dag som började med ångest inatt över hur vi skulle hinna med allt. Ångesten höll mig vaken mellan 2 och 7 imorse, men det är som man säger en helt annan historia.
Dagen började med en tur ner till en polare för att låna deras bil några timmar. Hälften av oss åkte bil och andra hälften tåg till Kallhäll.
Väl på plats skulle den ena geckon plockas upp innan öppning, ödla och pengar bytte ägare utan bekymmer. Sedan öppnades portarna till expot och botaniseringen tog sin början. Vi träffade på en gammal bekant och bytte lite skvaller och lite senare köpte vi även med oss en liten striped/motley av henne.
Vi snurrade vidare och fick köpt en liten snow, en liten striped albino och även en present åt en födelsedagstjej :-)
Efter expot fick vi vänta en timme på gecko nr 2 som hade kört vilse på väg till mässan men sent om sider var alla dagens affärer avklarade så nu är hela ligan, lilla prins prutt, elaka finskan, pip och panik på väg för att hälsa på dotra som ligger på sjukhus igen.
Efter sjukbesöket ska vi försöka komma iväg och gratta lilla Jossan innan vi gör kväll.
Morgondagen bär tvättstuga och sjukhusbesök i sitt sköte.
Helgen har blivit helt annorlunda och sjukt mer stressad än planerat men den blir nog hyfsad ändå.
Dagen började med en tur ner till en polare för att låna deras bil några timmar. Hälften av oss åkte bil och andra hälften tåg till Kallhäll.
Väl på plats skulle den ena geckon plockas upp innan öppning, ödla och pengar bytte ägare utan bekymmer. Sedan öppnades portarna till expot och botaniseringen tog sin början. Vi träffade på en gammal bekant och bytte lite skvaller och lite senare köpte vi även med oss en liten striped/motley av henne.
Vi snurrade vidare och fick köpt en liten snow, en liten striped albino och även en present åt en födelsedagstjej :-)
Efter expot fick vi vänta en timme på gecko nr 2 som hade kört vilse på väg till mässan men sent om sider var alla dagens affärer avklarade så nu är hela ligan, lilla prins prutt, elaka finskan, pip och panik på väg för att hälsa på dotra som ligger på sjukhus igen.
Efter sjukbesöket ska vi försöka komma iväg och gratta lilla Jossan innan vi gör kväll.
Morgondagen bär tvättstuga och sjukhusbesök i sitt sköte.
Helgen har blivit helt annorlunda och sjukt mer stressad än planerat men den blir nog hyfsad ändå.
Dags för malpåse?
9/25/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Jag kanske borde lägga ner den här bloggen egentligen, jag tycks varken hitta tid eller inspiration längre för att skriva i den. Den känns mer som ett dåligt samvete för närvarande.
Så in i bänken trött
9/22/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Jag vet inte riktigt vad det är som är fel, men jag är så ruggigt trött hela tiden. Det verkar förvisso vara något som går, alla verkar vara ovanligt trötta just nu, men jag har verkligen ingen ork kvar efter att ha jobbat en hel dag. Vissa dagar tar orken slut samtidigt som jag kliver ur sängen.
Jag somnar i stort sett varenda kväll framför TVn, vilket inte tillhör vanligheterna. Jag sitter och nickar till på vägen till jobbet var och varannan dag. Jag har ingen som helst ork att ta itu med saker efter jobbet osv.
Kanske är det förkylningen som fortfarande sitter kvar i kroppen, jobbigt är det i vilket fall som helst.
Ja nu vet ni varför det bloggas så lite helt enkelt, orken räcker inte till.
Jag somnar i stort sett varenda kväll framför TVn, vilket inte tillhör vanligheterna. Jag sitter och nickar till på vägen till jobbet var och varannan dag. Jag har ingen som helst ork att ta itu med saker efter jobbet osv.
Kanske är det förkylningen som fortfarande sitter kvar i kroppen, jobbigt är det i vilket fall som helst.
Ja nu vet ni varför det bloggas så lite helt enkelt, orken räcker inte till.
Pushing 40
9/15/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Jag blir ju 40 om några månader och människor i omgivningen börjar undra om jag inte ska ha en stor fest och så. Vad svarar man på det? Går det att ha ett "städat" firande där även barnen kan vara med eller kommer det att urarta såfort det serveras alkohol? Vill jag med mina egna erfarenheter ens utsätta barnen för risken att festligheterna urartar? Vilka skulle jag ens bjuda in att dela den här dagen med mig? När jag tänker efter är det nästan fler barn än vuxna som skulle kunna tänkas komma med.
Ja frågorna är många. Jag skulle ju vilja ha både vuxna och barnen runt mig när jag firar denna milstolpe, men går det inte att kombinera på ett bra sätt kommer jag nog att välja att fira det stillsamt med bara dom närmast sörjande.
Tips och idéer på hur man kan förgylla 40-års dagen mottages tacksamt.
'Cos every day counts!
Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare
Fan va kass jag är
9/14/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Eller... kanske inte men tydligen är jag ganska kass på att uppdatera bloggen just nu. Men det har sin lilla förklaring, vi har legat hemma sjuka i en vecka. Jag och tanten har varit hyfsat utslagna och bara legat i sängen eller på soffan och glott på Star Trek Voyager, vi avverkade nästan 3 säsonger förra veckan eftersom vi inte hade ork att göra något annat än bara ligga stilla.
That's why if anyone was wondering.
För övrigt måste jag bara fortsätta att vara lite fascinerad över Spotify... jag är såld efter helgens bravader. Igår hade 11-åringen kalas med disco och musiken stod Spotify för. Så enkelt och ungarna hittade massor av musik att dansa till.
Även en headbangande 2-åring... men det mina vänner är en helt annan historia. Jag säger bara... Heart's on fire! =P
'Cos every day counts!
Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare
Varför bryr vi oss egentligen?
9/10/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Hela våra liv försöker vi passa in i olika sammanhang, ibland för att situationer kräver det men framförallt för att bli uppskattade och omtyckta för dom vi verkligen är skulle jag tro.
I min egen strävan efter "erkännanden" inser jag att jag helt plötsligt blir väldigt känslig för vad omgivningen tycker och tänker. Till vilken nytta egentligen? I genom hela livet har det aldrig varit mer än en handfull människor som verkligen sett mig som den jag är, de flesta andra har uppskattat en funktion jag fyllt för stunden, en hjälpande hand, en axel att gråta mot, ett bollplank att lösa sina problem med osv. Som den goda medmänniska jag föresatt mig att vara har jag alltid försökt uppfylla omgivningens förväntningar.
Bara för att inse att när behoven är uppfyllda så står jag alltid så gott som ensam kvar. Bortsett från den där handfull människor som alltid finns kvar vid min sida. Dom som ser mig som den jag är, dom som älskar just mig.
Jag borde ägna mindre tid åt dom, resa mina murar kring oss och strunta i vad omgivningen begär. En god tanke i teorin men om en stund är jag ute på slagfältet och uppfyller behov igen. Jag borde ha blivit präst eller något annat självuppoffrande istället.
Just nu dock, tror jag att jag drar mig in i mitt skal och tänker på dom underbara människorna som älskar mig, ja dom som faktiskt inte kräver saker utan som bara finns där. Som bara älskar. Dom är inte många, men dom finns där och dom bor i den fjärde kammaren av mitt hjärta. Den som är reserverad för just människor som dom.
I min egen strävan efter "erkännanden" inser jag att jag helt plötsligt blir väldigt känslig för vad omgivningen tycker och tänker. Till vilken nytta egentligen? I genom hela livet har det aldrig varit mer än en handfull människor som verkligen sett mig som den jag är, de flesta andra har uppskattat en funktion jag fyllt för stunden, en hjälpande hand, en axel att gråta mot, ett bollplank att lösa sina problem med osv. Som den goda medmänniska jag föresatt mig att vara har jag alltid försökt uppfylla omgivningens förväntningar.
Bara för att inse att när behoven är uppfyllda så står jag alltid så gott som ensam kvar. Bortsett från den där handfull människor som alltid finns kvar vid min sida. Dom som ser mig som den jag är, dom som älskar just mig.
Jag borde ägna mindre tid åt dom, resa mina murar kring oss och strunta i vad omgivningen begär. En god tanke i teorin men om en stund är jag ute på slagfältet och uppfyller behov igen. Jag borde ha blivit präst eller något annat självuppoffrande istället.
Just nu dock, tror jag att jag drar mig in i mitt skal och tänker på dom underbara människorna som älskar mig, ja dom som faktiskt inte kräver saker utan som bara finns där. Som bara älskar. Dom är inte många, men dom finns där och dom bor i den fjärde kammaren av mitt hjärta. Den som är reserverad för just människor som dom.
Terrariepill
9/09/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Nu är äntligen det första terrariet av tre som skulle göras i ordning helt klart och de nya invånarna har flyttat in.
Frigoliten är tillskuren i rejäla block och inpassade i terrariet
Former av sten samt en liten solhylla är urkarvade och inpassade
Så lite färg och lack på frigoliten
Såhär ser det färdiga terriet ut med inredning
En nyfiken Izzy på upptäcktsfärd i den nya miljön. Tittut
Frigoliten är tillskuren i rejäla block och inpassade i terrariet
Former av sten samt en liten solhylla är urkarvade och inpassade
Så lite färg och lack på frigoliten
Såhär ser det färdiga terriet ut med inredning
En nyfiken Izzy på upptäcktsfärd i den nya miljön. Tittut
'Cos every day counts!
Kontrollbehov
9/04/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Jag sitter här och funderar lite på det här med människors kontrollbehov. En del måste ha total kontroll över omgivningen, för att inte tala om sina partners. "Vem pratar du med?" "Vem har du träffat idag?" osv. Varenda steg ska kontrolleras.
Vad beror detta behov av tro? Är människor så osäkra på omgivningen att dom tror att alla bedrar? Eller är det helt enkelt så att dom utgår från hur dom själva handlar med sin egen moral som utgångspunkt. Kanske är det helt enkelt bara osäkerhet som styr.
Oavsett anledningarna, är man så osäker på sin partner att man måste kontrollera hans/hennes liv borde man nog hitta sig en partner man kan lita på istället. Det måste ta på krafterna att ha kontrollen över två individers liv.
Jag måste säga att jag är ganska så lyckligt lottad, min kära sambo och jag har inga behov av att kontrollera varandras göranden var eviga dag, vi litar helt enkelt på varandra så misstro och svartsjuka är motade redan vid dörren. Det närmaste kontrollbehov vi kommer är nyfikna barn som tror att dom måste veta allt vi tar oss för.
Love you elaka tanten, don't ever stop being you.
Vad beror detta behov av tro? Är människor så osäkra på omgivningen att dom tror att alla bedrar? Eller är det helt enkelt så att dom utgår från hur dom själva handlar med sin egen moral som utgångspunkt. Kanske är det helt enkelt bara osäkerhet som styr.
Oavsett anledningarna, är man så osäker på sin partner att man måste kontrollera hans/hennes liv borde man nog hitta sig en partner man kan lita på istället. Det måste ta på krafterna att ha kontrollen över två individers liv.
Jag måste säga att jag är ganska så lyckligt lottad, min kära sambo och jag har inga behov av att kontrollera varandras göranden var eviga dag, vi litar helt enkelt på varandra så misstro och svartsjuka är motade redan vid dörren. Det närmaste kontrollbehov vi kommer är nyfikna barn som tror att dom måste veta allt vi tar oss för.
Love you elaka tanten, don't ever stop being you.
Ett svårt dilemma
9/03/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Hur gör man när någon man inte känner väl, men vars välbefinnande man ändå bryr sig om, verkar ha stora problem med alkoholen?
Tar upp det med personen och hoppas att den inte tycker att man lägger sig i eller låter man saken helt enkelt bero eftersom man förmodligen ändå inte kan påverka den personen.
Å ena sidan kanske personen skulle uppskatta att man lagt sig i, förmodligen inte nu men kanske i framtiden om och när den valt en nykter väg. Å andra sidan kan man förlora en person man uppskattar bara för att man lagt sig i.
Hur hade ni gjort?
Tar upp det med personen och hoppas att den inte tycker att man lägger sig i eller låter man saken helt enkelt bero eftersom man förmodligen ändå inte kan påverka den personen.
Å ena sidan kanske personen skulle uppskatta att man lagt sig i, förmodligen inte nu men kanske i framtiden om och när den valt en nykter väg. Å andra sidan kan man förlora en person man uppskattar bara för att man lagt sig i.
Hur hade ni gjort?
Det här med relationer
9/01/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Jag har flera par i min omgivning vars bäst före datum har gått ut, ändå fortsätter dom att nöta på varandra med tjafs, bråk och irritation.
Jag kan inte låta bli att fundera över varför dom fortsätter istället för att helt enkelt erkänna att relationen är över och göra det bästa av situationen. Visst man ska inte ge upp vid första hindret, men när man dagligen ställs inför nya hinder och man kämpat tills man blöder... Hur svårt kan det vara att se att man lever med varandra på övertid?
Försöker man skona sin partner? Håller man ihop för barnen? Är man rädd för den andres reaktion? Tror man att man är ensam om att se problemen? Att den andre inte sett dem? Jag är övertygad om att båda parter insett att man har problem, det som möjligen kan variera är hur allvarligt parterna uppfattar problemen. Ofta är det bara en tidsfråga innan bägge står på samma punkt.
Intalar man sig dessutom att det är för barnens skull så hävdar jag starkt att barnen mår bättre i en lugn miljö med föräldrarna på olika håll än i en familj där det bråkas dagligen. Ungar märker även de nattliga bråken när man tror att dom sover, dom är nämligen smartare än vuxna när det kommer till om mamma och pappa mår bra eller inte.
Så mitt råd till alla er därute, sluta lura er själva och se till att börja må bra igen, det tjänar både ni och omgivningen på i längden.
Jag kan inte låta bli att fundera över varför dom fortsätter istället för att helt enkelt erkänna att relationen är över och göra det bästa av situationen. Visst man ska inte ge upp vid första hindret, men när man dagligen ställs inför nya hinder och man kämpat tills man blöder... Hur svårt kan det vara att se att man lever med varandra på övertid?
Försöker man skona sin partner? Håller man ihop för barnen? Är man rädd för den andres reaktion? Tror man att man är ensam om att se problemen? Att den andre inte sett dem? Jag är övertygad om att båda parter insett att man har problem, det som möjligen kan variera är hur allvarligt parterna uppfattar problemen. Ofta är det bara en tidsfråga innan bägge står på samma punkt.
Intalar man sig dessutom att det är för barnens skull så hävdar jag starkt att barnen mår bättre i en lugn miljö med föräldrarna på olika håll än i en familj där det bråkas dagligen. Ungar märker även de nattliga bråken när man tror att dom sover, dom är nämligen smartare än vuxna när det kommer till om mamma och pappa mår bra eller inte.
Så mitt råd till alla er därute, sluta lura er själva och se till att börja må bra igen, det tjänar både ni och omgivningen på i längden.
Bara tisdag
9/01/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Det är med kluvna känslor jag kliver ur sängen idag. Jag vaknade nämligen för en dryg halvtimme sedan med en känsla av att det var söndag idag vilket skulle ha inneburit att efter toalettbesöket, vilket var anledningen till att jag över huvudtaget vaknade så tidigt, skulle kunnat somna om och sova till 9 ungefär.
Dessvärre insåg jag efter en stund att det bara är tisdag så den där sovmorgonen försvann som en travare efter startskottet och det var bara att kliva upp.
Så jag blev snuvad på min lediga söndag, men jag har ju samtidigt redan lagt måndag bakom mig så det betyder att det är två dagar mindre kvar till helgen om det nu tvunget måste vara tisdag idag.
Dessvärre insåg jag efter en stund att det bara är tisdag så den där sovmorgonen försvann som en travare efter startskottet och det var bara att kliva upp.
Så jag blev snuvad på min lediga söndag, men jag har ju samtidigt redan lagt måndag bakom mig så det betyder att det är två dagar mindre kvar till helgen om det nu tvunget måste vara tisdag idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)