Det här med relationer
9/01/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Jag har flera par i min omgivning vars bäst före datum har gått ut, ändå fortsätter dom att nöta på varandra med tjafs, bråk och irritation.
Jag kan inte låta bli att fundera över varför dom fortsätter istället för att helt enkelt erkänna att relationen är över och göra det bästa av situationen. Visst man ska inte ge upp vid första hindret, men när man dagligen ställs inför nya hinder och man kämpat tills man blöder... Hur svårt kan det vara att se att man lever med varandra på övertid?
Försöker man skona sin partner? Håller man ihop för barnen? Är man rädd för den andres reaktion? Tror man att man är ensam om att se problemen? Att den andre inte sett dem? Jag är övertygad om att båda parter insett att man har problem, det som möjligen kan variera är hur allvarligt parterna uppfattar problemen. Ofta är det bara en tidsfråga innan bägge står på samma punkt.
Intalar man sig dessutom att det är för barnens skull så hävdar jag starkt att barnen mår bättre i en lugn miljö med föräldrarna på olika håll än i en familj där det bråkas dagligen. Ungar märker även de nattliga bråken när man tror att dom sover, dom är nämligen smartare än vuxna när det kommer till om mamma och pappa mår bra eller inte.
Så mitt råd till alla er därute, sluta lura er själva och se till att börja må bra igen, det tjänar både ni och omgivningen på i längden.
Jag kan inte låta bli att fundera över varför dom fortsätter istället för att helt enkelt erkänna att relationen är över och göra det bästa av situationen. Visst man ska inte ge upp vid första hindret, men när man dagligen ställs inför nya hinder och man kämpat tills man blöder... Hur svårt kan det vara att se att man lever med varandra på övertid?
Försöker man skona sin partner? Håller man ihop för barnen? Är man rädd för den andres reaktion? Tror man att man är ensam om att se problemen? Att den andre inte sett dem? Jag är övertygad om att båda parter insett att man har problem, det som möjligen kan variera är hur allvarligt parterna uppfattar problemen. Ofta är det bara en tidsfråga innan bägge står på samma punkt.
Intalar man sig dessutom att det är för barnens skull så hävdar jag starkt att barnen mår bättre i en lugn miljö med föräldrarna på olika håll än i en familj där det bråkas dagligen. Ungar märker även de nattliga bråken när man tror att dom sover, dom är nämligen smartare än vuxna när det kommer till om mamma och pappa mår bra eller inte.
Så mitt råd till alla er därute, sluta lura er själva och se till att börja må bra igen, det tjänar både ni och omgivningen på i längden.
Etiketter:
Tankar om livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer och åsikter:
Jag är jue dagvill så man vet aldrig... ;) Idag är det i alla fall strålande sol å 20 plusgrader... Hur har huvudstaden det?!
Läser det "finstilta" när jag kommer hem igen... Mamsen väntar på mig... shoppingturné på gång! :P
Zuz: Huvudstaden har det bra... vilket var det finstilta förresten? *konfys*
Skicka en kommentar