Flyttkuppa kåmma

Allvarligt, visst säger många människor såhär; "Sånt här händer bara mig" men i mitt fall är det banne mig sant.

Evil skulle flytta så smått nu i helgen för att hennes mor skulle flytta in i hennes lägenhet nästa helg... trodde vi. Klockan 20-ish på torsdagskvällen ringer tanten och utbrister;

"På lördak komma flyttkuppa"

För den som inte riktigt hajat det är tanten finska. Shitpommfritt tänker vi, en hel vecka tidigare än planerat. Snabbt som ögat ordnas med barnvakt till fredagkvällen så att vi ska kunna flytta över en del grejer och även en till lördageftermiddag så att vi ska kunna dra en snabb repa på Ikea och handla lite till ungarnas rum. Fredagkvällen avlöper nästan som planerat, vi spar ett lass till lördag morgon och sen är det bara en del skräp som ska slängas och deras lass skulle inte komma förrän efter 12 så det ser ut att kunna funka... trodde vi.

Telefonen ringer och i luren hörs en röst utbrista; "klåckan tio kåmmer dåmm". Men va sjutton nu, det är bara att sätta fart i 110.

Sista lasset kånkas ner pinal för pinal för trappan och då händer det som bara händer mig... Ett par trappsteg från foten missar jag ett steg, viker foten och druttar rätt ner i baken med flyttkartong och allt. Jag testade att stödja lite på foten och det hela verkar funka rätt bra, lite blåslagen och dann efter fallet men det funkar att gå så vi fortsätter att lasta bilen. Vartefter vi lastar den börjar det spänna mer och mer i den så jag konstaterar att det nog är kört efter detta lasset. När allt kommit upp i lägenheten lägger jag mig i ett varmt bad för att vila foten och ryggen. 20-30 minuter senare ska jag ta mig ur badet och nu ska ni höra... jag kan knappt stödja på foten.

Nåja den planerade Ikea-turen måste ju bli av med lånad bil och allt så jag haltar till bilen, åker till Ikea och haltar runt där stödd på en vagn. Trots lönehelg och parkeringskaos (för att inte tala om allt folk INNE på Ikea lyckas vi göra våra inköp (den stora förvaringsbänken fick dock vänta när vi insåg att paketet vägde 30 kg plus, det var inte läge att ens försöka baxa upp ett sådant kolli för tre trappor med en fot som knappt håller upp mina egna blygsamma 100 kg. Efter Ikea tog vi även en tur till Jula och införskaffade en kaffebryggare med timer... de ni. Hur det gick? Ja dom har ju vagnar där med som man kan stödja sig på =)

Hur gick det med resten av pinalerna som skulle kastas osv? Dom kom till containern helt utan min inblandning, vilken tur att flyttkuppa började tidigt idag så dom hann.

+ Kaffebryggare med inbyggd timer...
kanske slipper vi brinna inne nu trots allt
- Trappsteg som rycks undan i sista sekund

1 kommentarer och åsikter:

The Evil one sa...

hörru....dom får nog lida flyttkupparna idag...bakis å jävliga ska dom jue fixa resten idag *S*

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.