En tagen oskuld...

Johanna sa till mig att jag borde börja blogga, om vad tänker man? Jag är ingen kåsör eller kronikör, på sin höjd är jag en konversatör. En konversation är sprungen ur interaktionen mellan två deltagande parter som båda tar och ger (okej, det kan väl för all del även vara fler än två parter, but you get the picture). Dessutom... vem skulle läsa mer än möjligtvis 1-2 lojala och plikttrogna läsare frågade jag. Hon lovade att hon skulle läsa så då är jag egentligen bara en trogen läsare kort mao =)

Denna premiärblogg (den tagna oskulden är min totoala skrivnoja och inget annat era perverts) ;-) får därmed avhandla våra trogna sagofigurer och djupet i dem, vem kan med handen på hjärtat egentligen förneka all den vishet som kommer ur Nalle Puh och hans vänner, vishet i liten förpackning som med fördel enbart intas i lagom portioner och med glimten i ögat :)

Om man stannar upp och betraktar dessa barndomshjältar och deras egentligen förvridna karaktärer, dom är inte förvridna i den bemärkelsen att dom är vanskapta men håll med om att dom är lite stereotyper av karaktärer vi känner igen med sina karakteristiska drag aningens förstärkta så att vi vuxna drar lite på smilbanden när vi läser om dem. Barnen däremot missar det nog helt och tycker nog mest om att mammor och pappor läser godnatt sagor, oavsett om det handlar om björnar med mycket små hjärnor eller lilleputtar.

Om vi stannar i Nalle Puhs värld så har vi t ex Uggla, den "visa" personlighet som alla vänder sig till med sina kluriga och trixiga problem och som givetvis gladeligen sprider sin visdom (vare sig den egentligen är speciellt vis eller inte) och som givetvis är något av en auktoritet... inom de flesta områden. Speciellt kompetent är han på läs och skrivområdet; Hättila ragulpr på Fåtskliaben förresten grattis på er alla ni som har anledning att fira denna 12 februari. Visst känner vi alla den typen på riktigt? Kanske har vi viss fallenhet att kliva in i rollen med till och från? Min chef har t ex bosatt sig i det här facket =)

Sedan har vi Kängu (jag måste påpeka redan nu för vänner av ordning att alla figurer kanske inte kommer med idag, någonsin och framförallt inte i någonsomhelst inbördes ordning). Har du någonsin funderat över att det i Sjumilaskogen endast finns EN enda namngiven kvinna? Och dessutom är det en överbeskyddande singeldonna. Nåja idag är det väl egentligen inte en ovanlig företeelse såhär i separationens århundrade, men nog var det lite underligt på den tiden Milne skrev sina sagor? Eller? Kanhända insåg han redan då att det gav upphov till färre komplikationer och framförallt konspirationer (nog för att Nasse är lite kärring dock och de andra kan vara nog så konspiratoriska var för sig). Som tur är har uppstoppade djur även den beskaffenheten att dom inte behöver en motpart för att föröka sig heller, några tior ur en plånbok och produktionen av nya individer är fix. Annars kunde vi lätt uppfostrats till Gardellar och Levengoodar hela bunten och trott att kaninen Pepsodent var världens frälsare, som det är nu har vi bara storpotäten att skylla allt på.

Min nästa reflektion faller på den av så många tjejer favoriserade Ior, denna dysterbuk av enorma proprtioner, herr negativ personifierad, eller vad sägs om "God morgon Ior, säger Nasse" (jag har för mig att det var Nasse som yttrade orden men det kan lika gärna ha varit Nalle Puh och då kan man med fördel byta ut Nasse mot Nalle Puh i exemplet) "God morgon lilla Nasse, om det nu är en god morgon, vilket jag starkt betvivlar" (det sista var följdaktligen Iors replik). Samtidigt ska det sägas till Iors fördel att han är nöjd med en mycket liten lott här i livet, han äter sina tistlar (helst utan tigrar i dom) och han är helt nöjd med att få sitt hus förflyttat till andra sidan skogen, bara det får stå kvar där. Kanhända är det därför tjejerna gillar honom, han är lätt att göra tillfreds snarare än hans dysterhet ;-)

Näj nu kommer migränen över mig igen... Vi låter återstående reflektioner bero till en annan dag.

Tidelipom

+ Bitefight... jag har verkligen blivit biten =)
- Migrän och magsjuka

1 kommentarer och åsikter:

J sa...

Gud vad jag gillar när män gör som jag säger..!
(är lite Kängu nu)
Ser fram emot mer mer mer...
(är lite krävande nu)

*mkt nöjd Johanna*

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.