Fjollan vs. Nollan

Jag ska inte utge mig för att vara fotbollsintresserad, jag tycker att det är roligt att se mitt älskade Djurgården göra bra ifrån sig hemma på Stadion någon gång om året (dom gör bra ifrån sig mer än någon gång om året, det är jag som ser någon enstaka match bara). Men att sitta som en glosögd tok med nerspilld Sverigetröja och en bärs i ena handen samt chipsskåplen i andra när Sverige spelar ligger inte för mig.

Däremot läser jag tidningarna och undrar faktiskt allvarligt när Fjollan Lagerbäck ska sluta puta med arslet för Nollan Zlatan? Måhända är jag inte helt insatt i grabbens storhet, men i Svenska landslaget har han väl inte tillfört speciellt mycket på senare tid (utom möjligtvis ett och annat uppmärksammat krogbesök)? Dom gånger jag sett killen med kranen på planen så står han mest och väntar på att någon annan ska göra något så att han kan låssas vara med och snitsa lite (med ganska skrala resultat dessutom).

Att spela för ett landslag, oavsett idrottsgren, borde vara en sporre i sig, en fjäder i hatten. Något att vara stolt över och något man ser fram emot. Om Nollan inte vill leka med dom andra killarna... låt då honom vara där han är, man döms visserligen efter sina prestationer, men faktiskt även efter sin attityd och den Nollan har suger elefantballe rent ut sagt. Barn på dagis kastar hinkar och spadar på varandra när någon gör något dumt, tydligen så även fotbollsspelare. Frågan är om vi ens VILL ha grabben att representera Sverige med hans inställning? Han är inte direkt någon ambasadör för Svensk fotboll.

Är det inte dags att Lagerbäck satsar på de hungriga förmågorna och låter den dästa Nollan leka på sin egen planhalva istället?

+ Dagisbarn som klarar av att lösa konflikter till slut
- Vem annars... Nollan givetvis

0 kommentarer och åsikter:

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.