Var rädd om våra tjädrar!

Ibland är det bara så tomt... ja mitt huvud dvs. Det här med att skriva några rader om dagen är något man lätt kan fastna i märker jag, men det krävs inspiration. Åtminstonde så fungerar jag så. Med rätt inspiration så är det nästan som att öppna en kran och ut väller en tjock sörja av ord i en faslig oordning. På vägen ner genom tangentbordet blir det sedan något som i bästa fall kan tolkas i ett sammanhang =)

Så vad skriver man om då? Ja när inspirationen uteblivit. Det som hänt under dagen? Sina drömmar? Morgondagens planer? Kanske inspirationen i sig?

Så vad inspirerar mig då? Människor är otroligt inspirerande, interaktionen i en diskussion. Jag har vänner och bekanta i vars umgänge det bara är att öppna upp den där kranen och låta det rinna, det ena blir mer skruvat än det andra, eller vad sägs om vännen som skulle slå en annan person med en tjäder? =) Detta tack vare ett stavningprogram dessutom ;-) Jag menar... vad hade tjädern gjort för ont, mer än möjligtvis kluckat vid fel tillfälle.

Händelser och företeelser är också sådant som kan inspirera, men då blir det nog ofta mer allvarsamma tankegångar och betraktelser jag gör blir mer eftertänksamma.

Sånt som sker under dagen kan ibland vara inspirerande med, idag t ex har två av Evils största akvarier kommit på plats i min lägenhet, nu är det bara två små kvar (ja och ungarna och hon själv då). Sen har vi frågan med alla dom där möblerna som ska hitta en väg ner till källaren, vi föreslog den snabbaste vägen, dvs balkongvägen men hon är totalt omöjlig på den punkten verkar det som.

Nä nu ska jag nog ta och krypa till kojs med Eragon.

Fick förresten en helt underbar komplimang igår; Skit i resor till månen och sånt, jag skulle betala 1000kr för att få vara ett dygn i ditt huvud (inte helt ordagrant återgivet, men andemeningen finns kvar) Jag tog det i alla fall som en komplimang, dock framgick det inte med säkerhet om det var för att analysera vad som står fel till eller om det var för att tankarna ibland drar iväg på fantasifulla långturer =D

+ Fantazy
- Kvällsnyheterna

2 kommentarer och åsikter:

J sa...

"Houston, we have a problem! Brain is to crowded..."


Ingen aning om vad det där betyder men det lät kul..

Anonym sa...

Jag skulle också kunna betala för att få va i ditt huvud.. Ge mig inspiration! Nuuu! =)

Jag verkligen älskar din blogg.. Den är riktigt intressant!

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.