Tålamod är en dygd
2/14/2007 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Jag har en vän eller är vän rätt ord? Vi har haft den teoretiska möjligheten att känna varandra i nästan hela våra liv, åtminstonde tre fjärdedelar av dem, utan att ha gjort det. Vi vistades i ungefär samma kretsar back then, vi kände en del gemensamma vänner back then, ja i teorin bör vi när vi sam checkade vissa events en tredjedels sekel senare ha vistats i samma lokaler minst 3-4 gånger. Ändå tog det en himla massa år och en enorm slump innan vi snubblade över varandra på nätet och ytterligare ett bra tag innan kopplingarna gjordes.
Men vän? Ja varför inte? När jag träffade henne och hennes man uppstod tycke från min sida, enormt trevliga och gemytliga och helt enkelt genomgoa människor (trots försök att mata ihjäl mig) och hon är en person som man lätt byter förtroenden med så vän är nog ett bra ord när allt kommer omkring.
Nåväl min vän äger ett tålamod som är så enormt att Fantomen får fartränder på andra ledden i kallingarna. Människor kommer till henne och har dom mest underliga frågor och hon förklarar tålmodigt, dom vill inte eller kan inte eller är helt enkelt oförmögna att förstå så hon tar om det en gång till ännu lite tyyyydliiigare... men det är som att köra huvudet i den mest solida betongvägg... det går inte in. Då vrider hon till informationen ett kvarts varv för att det ska bli ännu tydligare,,, men lik väl vill det inte fastna.
Vid det här laget hade både du och jag (du som i du din stackare som än en gång försöker förstå dig på mina skruvade tankegångar och jag som i... ja just det... jag) med största sannorlikhet vräkt ur oss något i stil med "Om du är så jävla korkad och vägrar att fatta ditt spån kan du dra ända in i helsefyr" eller något liknande. Men inte hon, hon förklarar ytterligare en gång och helt plötsligt ser man hur femöringen till slut trillar ner... ännu ett Hallelujamoment när man ser hur kunskapens ljus tänds mellan ögonen på den numera upplysta individen.
+ Gelehjärtan
- Chokladhjärtan som växer i munnen när man mår illa
Men vän? Ja varför inte? När jag träffade henne och hennes man uppstod tycke från min sida, enormt trevliga och gemytliga och helt enkelt genomgoa människor (trots försök att mata ihjäl mig) och hon är en person som man lätt byter förtroenden med så vän är nog ett bra ord när allt kommer omkring.
Nåväl min vän äger ett tålamod som är så enormt att Fantomen får fartränder på andra ledden i kallingarna. Människor kommer till henne och har dom mest underliga frågor och hon förklarar tålmodigt, dom vill inte eller kan inte eller är helt enkelt oförmögna att förstå så hon tar om det en gång till ännu lite tyyyydliiigare... men det är som att köra huvudet i den mest solida betongvägg... det går inte in. Då vrider hon till informationen ett kvarts varv för att det ska bli ännu tydligare,,, men lik väl vill det inte fastna.
Vid det här laget hade både du och jag (du som i du din stackare som än en gång försöker förstå dig på mina skruvade tankegångar och jag som i... ja just det... jag) med största sannorlikhet vräkt ur oss något i stil med "Om du är så jävla korkad och vägrar att fatta ditt spån kan du dra ända in i helsefyr" eller något liknande. Men inte hon, hon förklarar ytterligare en gång och helt plötsligt ser man hur femöringen till slut trillar ner... ännu ett Hallelujamoment när man ser hur kunskapens ljus tänds mellan ögonen på den numera upplysta individen.
+ Gelehjärtan
- Chokladhjärtan som växer i munnen när man mår illa
Etiketter:
Lite allvarligare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer och åsikter:
Skicka en kommentar