Tunna lager
2/13/2007 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Min första tanka idag var att fortsätta där jag slutade igår, i sagornas skruvade värld. Men som det så ofta blir här i världen blir det inte alltid riktigt som man tänkt sig.
Sedan natten mellan lördag och söndag har jag lidit av en åkomma, en ganska så påtaglig sådan. För att bespara eventuella känsliga läsare (eventuella som i eventuella läsarare snarare än att de 1-2 som kan tänkas traggla igenom mina tankar skulle vara känsliga... ni borde vara botade vid det här laget) från snaskiga detaljer så nöjer vi oss med att säga att det var en magåkomma... nog om detta. Det jävelusiska i kråksången är att den har haft mig i sitt vild i snart tre dygn och javisst, man kan se en bättring men den är inte borta för bövelen. Nog brukar det väl gå över fortare än såhär???
Nåväl, jag satt och funderade på hur och vad jag skulle formulera fram när jag fick ett tips att jag skulle äta lite limpa och te, för det är milt på maggen skaru veta. Som den godtrogna person jag är ilade jag (nåja ni kan väl åtminstonde låssas??) till köket, slängde på tevatten och skrämde upp ett par skivor potatislimpa. Smör och ost avstod jag ifrån eftersom det faktiskt vände sig lite i min mage när jag tänkte på smöret. Nåväl med färdigt te och beväpnad med två limpskivor gick jag och satte mig igen och började doppa. För det första, doppad limpa måste intas vääääldigt fort om den inte ska hamna överallt annat än i munnen, nåt sladdrigare än den doppade limpan får man leta efter, möjligtvis kommer den på andra plats efter syjuntans kafferep. Men det är inte helt säkert. I vilket fall som, potatislimpa... utan något som helst pålägg är skiiiiitäckligt rent ut sagt *ryser* man undrar, vad har dom i den egentligen??? Undrar om inte barkbröd är godare (det lär ju om inte annat flyta bättre kanske) =)
I vilket fall som helst... den gick inte att äta, jag var helt sonika tvungen att slänga hälften. Eftersom jag har ett konstant och odefinierbart sug i magen så kände jag mig ändå manad att försöka hitta något annat att äta och kom på att jag faktiskt hade formfranska i frysen. Det underbart onyttiga vita brödet... Den skivade döden i brödrosten osv. Och till min oerhörda förvåning, det fanns även bredbar vitlöksost i kylen... "bara ett tunnt lager, man vet inte hur magen reagerar" tänkte jag och rostade två mackor som sedan försågs med varsitt tunt tunt lager vitlöksost. Det som närmast hände måste nästan beskrivas som ett Hellelujamoment, jag har banne mig inte ätit något så gott på säkert en vecka som dessa två rostade brödskivor med sina tunna lager av vitlöksost, lyckan var komplett och nu funderar jag på om inte magen skulle klara av att hantera ytterligare ett par... skit i morgondagen och lev idag.
+ Vitlöksost på rostat bröd
- Fortfarande magsjuka
Sedan natten mellan lördag och söndag har jag lidit av en åkomma, en ganska så påtaglig sådan. För att bespara eventuella känsliga läsare (eventuella som i eventuella läsarare snarare än att de 1-2 som kan tänkas traggla igenom mina tankar skulle vara känsliga... ni borde vara botade vid det här laget) från snaskiga detaljer så nöjer vi oss med att säga att det var en magåkomma... nog om detta. Det jävelusiska i kråksången är att den har haft mig i sitt vild i snart tre dygn och javisst, man kan se en bättring men den är inte borta för bövelen. Nog brukar det väl gå över fortare än såhär???
Nåväl, jag satt och funderade på hur och vad jag skulle formulera fram när jag fick ett tips att jag skulle äta lite limpa och te, för det är milt på maggen skaru veta. Som den godtrogna person jag är ilade jag (nåja ni kan väl åtminstonde låssas??) till köket, slängde på tevatten och skrämde upp ett par skivor potatislimpa. Smör och ost avstod jag ifrån eftersom det faktiskt vände sig lite i min mage när jag tänkte på smöret. Nåväl med färdigt te och beväpnad med två limpskivor gick jag och satte mig igen och började doppa. För det första, doppad limpa måste intas vääääldigt fort om den inte ska hamna överallt annat än i munnen, nåt sladdrigare än den doppade limpan får man leta efter, möjligtvis kommer den på andra plats efter syjuntans kafferep. Men det är inte helt säkert. I vilket fall som, potatislimpa... utan något som helst pålägg är skiiiiitäckligt rent ut sagt *ryser* man undrar, vad har dom i den egentligen??? Undrar om inte barkbröd är godare (det lär ju om inte annat flyta bättre kanske) =)
I vilket fall som helst... den gick inte att äta, jag var helt sonika tvungen att slänga hälften. Eftersom jag har ett konstant och odefinierbart sug i magen så kände jag mig ändå manad att försöka hitta något annat att äta och kom på att jag faktiskt hade formfranska i frysen. Det underbart onyttiga vita brödet... Den skivade döden i brödrosten osv. Och till min oerhörda förvåning, det fanns även bredbar vitlöksost i kylen... "bara ett tunnt lager, man vet inte hur magen reagerar" tänkte jag och rostade två mackor som sedan försågs med varsitt tunt tunt lager vitlöksost. Det som närmast hände måste nästan beskrivas som ett Hellelujamoment, jag har banne mig inte ätit något så gott på säkert en vecka som dessa två rostade brödskivor med sina tunna lager av vitlöksost, lyckan var komplett och nu funderar jag på om inte magen skulle klara av att hantera ytterligare ett par... skit i morgondagen och lev idag.
+ Vitlöksost på rostat bröd
- Fortfarande magsjuka
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer och åsikter:
hmm...the å skorpor e bra :-P
hmm...the å skorpor e bra :-P
kära pappa. vilken fin blogg du har åstadkommit. dock lite besviken att det tog flera dagar innan jag fick veta om den! men strunt samma. det stavas tunt, kära du, inte tunnt :)
Skicka en kommentar