Ett nutida mysterim

Idag (vi kallar det för idag även om det faktiskt mer liknar kväll än något annat) tänkte jag stanna upp vid ett mysterium, på inget somhelstvis kommer jag att kunna lösa det utan det är bara en fundering kring ett av samtidens stora bekymmer.

Jag vågar nästan sticka ut hakan såpass att jag påstår att alla människor vid ett eller annat tillfälle råkat ut för detta och säkert många gånger dessutom. Personligen händer det mig säkert varje dag. Det underliga i kråksången är att det verkar inte finnas ett tydligt mönster heller, utan det kan inträffa vid olika tidpunkter på dagen med. En del får en större mängd medans andra får lite mindre, men som sagt, jag tor att vi alla lidit av det.

Så vad är då problemet? Jo vi pratar om navelludd.

Vart kommer detta mjuka ulliga ludd egentligen ifrån? Våra kläder säger du kanske? Men hur kommer det då sig att luddet inte alltid har samma färg som det plagg du har närmast själva naveln? Ibland kan luddet vara lite mörkare trots att du har en ljus t-shirt på dig t ex. En ennan fundering är ju, om det nu skulle komma från den tröja eller dylikt jag har närmast kroppen, då borde ju alla mina kläder ha söndernötta hål i naveltrakten och oss emellan, jag tror akdrig jag haft ett enda klädesplagg som varti nött just där. Så frågan kvarstår... Vart kommer luddet ifrån?

Visserligen härstammar många tyger ifrån växtriket, men jag har en stark misstanke att det ändå inte växer a sig självt i våra navlar. Har man väl klippt av blomman, fibrerna eller vad det är för beståndsdel man använder till tyget från busken, plantan, trädet så bör även dess livskraft avtagit avsevärt. Med andra ord borde vi kunna utesluta växningsteorin.

Det skulle kunna vara så att någon illasinnad person i vår närhet är den som planterar in luddet när vi har vår uppmärksamhet riktad på annat håll, men även denna teori faller nog i längden, dessa elakartade navelludsinfiltratörer skulle då gå omkring med säckar av obegagnat navelludd som bara väntade på att planteras in. Med andra ord skulle dom vara svåra att missa och därför heller inte kunna ta oss med överraskning.

Man upptäcker ofta detta ludd i samband med att man klär av sig, och trots att man då plockar bort det som finns där så tenderar det att alltid komma mer där till nästa avklädningstillfälle. Vad skulle hända om man INTE tog bort befintligt ludd utan fortsatte som om det regnade, skulle vi då efter att par dagar ha ett enormt navelluddsberg att släpa på eller skulle den ohämmade produktionen helt plötsligt hämmas av att platstillgången var begränsad? Om så vore fallet, kunde man slippa undan luddet helt genom att installera någon form av navelluddsskydd?

Om man sparade allt navelludd man producerar(?) om det nu är vi själva som gör det under ett helt år, hur stor skulle högen bli tro? Skulle vi på sikt kunna stoppa t ex ett täcke fullt? Vi skulle kunna bli helt självförsörjande på isoleringsmaterial kanske, givetvis till förtret för affärer som Ikea och Jysk vars försöljning troligtvis skulle minska drastiskt om så vore fallet.

Som jag inledde har jag inga konkreta svar på denna fråga och framförallt inga lösningar. Jag ser ingen annan råd än att fortsätta studierna så jag tar och stänger säcken för idag och kryper ner under mitt varma (och kanhända navelluddsproducerande) täcke.

+ Varma täcken
- Oigenkännbart ludd

2 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

En annan delfråga till denna livsviktiga fundering är varför navelluddet tenderar att alltid dyka upp hos det manliga könet? Jag har nog aldrig i mitt liv hittat ludd i min navel, inte ens på den tiden då jag hade en. Sebastian däremot har det mest hela tiden, och precis som du säger, i en helt annan färg än den hans tröja har.
Kan navelluddet ha något med maghåret att göra? Både du och han har ju faktiskt gott om sådant, och ni båda har också gott om ludd. Det kanske hjälper till på något sätt?

Anonym sa...

http://www.feargod.net/fluff.html

it's been done :D

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.