Att vara eller inte vara ett offer

Jag läser en hel del bloggar en normal dag som denna och en sak som slår mig är hur mycket besvikna och bittra människor det tyvärr finns. Människor vars relationer till andra går åt skogen, människor som känner sig övergivna eller människor som står och ser på hur tåg efter tåg går utan att ta sig mod att hoppa på ett av dem.

Gemensamt för många av dessa människor är att dom gjort sig själva till offer. "Allt vore bra om det inte vore för att den och den gör så" eller klassikern "Ingen tycker om mig" eller varför inte "Jag har blivit övergiven så nu tar livet slut" osv.

Visserligen kan vi inte påverka hur andra människor beter sig när vi interagerar med/mot dem, men vi kan definitivt välja hur vi låter det eller dem att påverka oss. Jag brukar ta ett drastiskt exempel, om du råkar sätta en yxa i benet så sitter den där oavsett vad du tycker om det, sen är det faktiskt upp till dig hur du hanterar problemet. Antingen accepterar du att du satt en yxa i benet och lägger dig ner och dör, eller så accepterar du att du satt en yxa i benet och gör det bästa av situationen. Visst kanske det ger dig men för livet, möjligen blir du halt men om du väljer att omfamna livet och hantera den uppkomna situationen så kommer livet ändå att gå vidare (såvida du inte hugger av en pulsåder och förblöder, men det är en helt annan historia). En gammal bekant till mig brukar säga att Humlor per definition inte kan flyga, vingarna är ur ett areodynamiskt perspektiv alldeles för små för att bära upp humlans stora kropp. Grejen är dock att ingen berättat det för humlorna så därför flyger dom vidare.

Vad vill jag då säga med detta? Jo att du väljer faktiskt själv hur du låter andra människor och situationer påverka dig. Att gå omkring och vara ett offer och skylla på alla andra är givetvis en väg att gå, men den leder ofta till att man förbittras mer och mer tills allt man ser allt negativt. "Åh titta solen skiner - lugn det kommer snart att regna" osv. En annan väg är att kritiskt och objektivt granska själv och fundera på vad just DU skulle kunna förändra för att se saker mer positivt, inte dra till dig falska människor, hur DU reagerar och agerar på andras beteenden osv.

Vissa säger att det sällan är ens fel att två träter och det köper jag rakt av MEN det kan ofta räcka med att EN förändrar sitt beteende för att få en relation/situation på rätt köl igen och man ska aldrig vara för stolt för att kunna säga förlåt. En vacker dag kan personen ha försvunnit för gott och då kommer det alltid att vara försent att be om ursäkt. Tillhör man dessutom dem som tror på karma så har man förmodligen lagt grunden till en bitter relation i nästa existens.

Livet är faktiskt för kort för att slösas bort på fel saker. Finn saker och människor som på allvar får dig att må bra och omfamna dem. Glöm inte bort att leva för dig själv, men även för dina nära och kära och ta till dig dem. Lev HÄR och NU, men framförallt sluta upp att leva i andra människors negativa skuggor.

Tro mig, jag har varit i helvetet och vänt ett par gånger och livet är så mycket mer värdefullt än vi ibland erkänner.

'Cos every day counts!

3 kommentarer och åsikter:

Cat sa...

Väldigt bra inlägg.. Får mig att tänka till.. Just nu har jag en bitter period.. Är negativ o allt känns tungt.. MEN...efter att ha läst det inlägget så blir allt så självklart.

Det är mitt eget fel att allt känns jobbigt. För jag gör det så jobbigt och komplicerat..
Skärpning Cat!!

Cat sa...

Jodå...jag hänger med!! ;)
Förhoppningsvis gillar många mig! =) Men finns även många som inte gör det.. Utan att jag ens gjort dem nåt. Folk (framförallt tjejer) kan störa sig på mig, o titta snett.. Men jag bryr mig inte så mycket om det.. Brydde mig mer förr, men orka lägga energi på det liksom. =)

Jo, det lutar väl åt att jag slutar.. Men ändå känns det tråkigt. Chefen har planer för mig när kontoret flyttar hit till Motala.

Haha! Catstyle är så galet jag så du anar inte! ;)

Cat sa...

Hehe!! Jaa...en galen kisseCat! =) Men jag är en snäll Cat med.. rivs inte..o bits inte.. Oftast iaf! ;)

Jo, det är ju så.. Varje dag handlar om att orka ta sig igenom arbetspassen. Går o nojjar upp mig o tänker så mycket. Men på samma gång så gillar jag egentligen jobbet. Jag är kluven.. ;)

Japp! Det har jag börjat inse nu. =) Börjar bli stor kicka vettu! =P Folk får tycka vad de vill. Och de jag har nära mig de gillar mig iaf..och jag dem! =)

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.