Talang vs. Idol

När kvantiteten slå kvalitéen.

Titeln skulle kunnat vara en jämnförelse mellan två olika TV-program, men så är inte riktigt fallet... fast det är klart... det handlar ju om två olika TV-program, bara två ANDRA program. Rörigt? Jag ska försöka reda ut det strax.

Idag stannar jag upp och funderar lite på det här med utröstnings-TV. Har ni tänkt på att i många jurybedömda TV-program så är juryn av en åsikt och svenska folket av en helt annan. Det är enda sättet att förklara t ex fredagens omgång av Let's dance. Jag har alltid läst Kitty Jutbrings kolumner med viss förtjusning. Inte för att jag alltid tycker att hon vet vad hon pratar om, men dom brukar ändå sätta ett leende på läpparna av någon anledning. Men efter att ha sett hennes talanglösa dans och dessutom ett betende som passar bättre in på en 6-åring än en vuxen människa så måste jag säga att den bild jag hade av henne förändrats ganska rejält. I ett program där talang bedöms borde ju ändå den mest talanglösa få kasta in handduken, men hon räddades ju av TV-tittarnas röster. Linda Haglund skulle nog åkt ut ganska snart ändå, men hon var inte SÄMST i fredags enligt min bedömning.

Sedan har vi lördagens Körslaget där segertippade Robert Wells åkte ut medans t ex tonårsidolen Erik Segerstedt fick stanna kvar. Ofattbart i mina ögon, men än en gång var det TV-tittarna som avgjorde. Gällande Körslaget måste jag nog ändå tycka att det är ganska lamt om man jämnför med förra året och Joakim Caans kör som utmanade sig själva att bli bättre och bättre med svårare och svårare nummer att genomföra. Årets körer har väl tyvärr inte kommit i närheten av dem än och frågan är väl om dom någonsin kommer göra det. Det känns snarare som om dom tar dom kortaste vägarna istället.

För att summera det hela, kvantiteten av inringande idoldyrkare segrar tyvärr över kvalitéen i artisternas framföranden så ur det perspektivet ser vi nog Erik Segerstedt som vinnare av Körslaget och Blondinbella, Kitty Jutbring eller Laila Bagge som tar hem Let's dance till slut snarare än någon som på ett talangfullt sätt förtjänat det. Så undrar folk varför man vanligtvis inte ids bry sig om att glo på TV

Edit: Följer man den senaste tidens debatt i tidningarna så är ju Laila Bagge kvalificerad om hon nu skulle vinna eländet, snudd på överkvalificerad till och med. Rätt ska vara rätt.

'Cos every day counts!

0 kommentarer och åsikter:

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.