Vilken helg

Helgen gick som vanligt alldeles för fort. I lördags kom lillprinsen för att sova över till söndag. Folk kom och gick lite som dom ville i lördags men till kvällen var jag och lillprinsen helt solo och hade hur mysigt som helst. Under natten började hans allergi spöka så jag låg hela natten och lyssnade på hand andhämtning men eftersom han sov ville jag inte väcka honom för att ge honom medicin så jag låg och lyssnade på honom istället.

Klockan fem tyckte han att vi skulle gå upp så det var bara att tvinga kroppen till underverk.

Förmiddagen förlöpte hyfsat bra med tanke på hur trötta vi båda var och när han väl sov middag kunde jag smita ner och duscha eftersom jag skulle iväg på dansuppvisning senare på eftermiddagen.

Lillprinsen pratade hela dagen om att åka till en affär och det var inte förrän sent på eftermiddagen som hans mamma kom på att han sa att han ville åka till Jennifer, dvs moster vars dansuppvisning jag skulle åka på. Stackarn, vad frustrerande när folk inte förstår vad man vill ha sagt. Han har ett otroligt ordförråd men vissa ord säger han på sitt eget vis.

Dansuppvisningen i alla fall var riktigt rolig. Dom hade hyrt in sig på Vår Teater i Farsta så att dom fick dansa på en riktig scen. Tjejerna tillhörde de grupper som gjorde bäst ifrån sig, timingen var bra och dom kunde sin rutin. Alla grupper var inte riktigt lika säkra, en del var knappt dans alls, andra hade en elefantuppfödare i gruppen. Ytterligare avarter var dom som kunde sin rutin men inte kunde skilja på höger och vänster.

Dom som stal showen var dock den yngsta gruppen som började hela framträdandet med att bli rädda för röken som pumpades upp på scenen. Efter en liten stund övergick rädslan i fascination och viftande i röken. Allt innan scenen ens tänts upp :-) när ljuset kom på stal dom publikens hjärtan i sina för stora peruker och staplande steg i höga skor.

På det stora hela var det en skön helg trots utebliven sömn.

2 kommentarer och åsikter:

Cat sa...

Låter som en fantastisk helg!! =D
O håller med.. det måste vara jättejobbigt för de små o djur som inte kan få oss att förstå vad de vill alla gånger. =/

Sv: Det borde jag med göra kanske. Är ju tråkigt när jag inte hinner/orkar uppdatera. =/

Cat sa...

Joo, visst.. Men här har jag ju er..mina underbara vänner! =)

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.