Sen blev det bara tyst

Idag tänkte jag berätta en historia jag hörde för några år sedan. Om den är helt sanna eller inte kan jag inte garantera men den som berättade den hävdade att det verkligen hade hänt honom.

Det var en gång en liten pojke som varje tidig morgon vaknade till fågelkvitter.

En dag tröttnade pojken på att bli väckt varenda morgon så han lånade pappas gevär och sköt fågeln.

Nöjd med att det äntligen var tyst somnade pojken om.

Senare på dagen märkte pojken att någonting var fel, det var så tyst ute. Till slut kom han på att det som saknades var fåglarnas kvitter. Inte en enda fågel fanns där pojken bodde, han hade inte bara dödat den som väckt honom på morgonen utan även skrämt bort alla andra.

Tiden gick och inga fåglar kom någonsin tillbaka till pojkens trädgård.

Varför berättar jag det för er? Ingen aning faktiskt, jag kom bara ihåg berättelsen i morse, men man får sig ändå en liten tankeställare, ibland är det bättre att tänka över vilka konsekvenser våra handlingar kan få innan vi utför dom. Vissa saker kan man inte göra ogjorda helt enkelt.

3 kommentarer och åsikter:

Emilia sa...

Detdär var faktiskt ganska bra :)

Lillan sa...

Ja visst är det tänkvärt. Lite som igår när jag njöt av moppekillarnas gasande och mekande utanför. Grannarna kved över att det lät så mycket medan jag tyckte det var harmoni i hela området.
Bättre att killarna träffas och mekar moppe än är ute på bus.
Tycker iaf jag. Och så gillar jag
ju doften av två-taktsolja...hehe

Puss o kram vännen

Anneli sa...

Så sant så sant. Bara synd att inte fler kan förstå det där.

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.