Behövs feminister?

Jag skulle vilja besvara min fråga med en gång och säga nej, precis som med många andra rörelser har dom mer eller mindre spelat ut sin roll.

Männen har länge haft försprång i mångt och mycket, karriärer och lön t ex, men kvinnokampen har någonstans på vägen tappat fokus. Om kvinnokampen strävade efter jämnlikhet skulle jag stötta den helhjärtat eftersom jag anser att man faktiskt bör få lika lön för lika arbete och att man bör ha så lika förutsättningar det bara går. Men om vi ska vara helt ärliga så finns det fortfarande sysslor män är bättre på likväl sådana som kvinnor klarar bättre än oss män. Istället för att försöka uppnå samma utgångsläge så har kvinnokampen lagt fokus på att bli ännu mer särbehandlade, när det passar feministerna själva, men av andra orsaker - dyrka mig, det är jag som har fittan - verkar numera vara huvudbudskapet.

Ska det bäras tungt ropar man gärna på närmsta man, även om han redan har fullt upp med att stoppa strumpor eller något annat feministen vill att han ska göra för att visa att han visst stöder hennes kamp.

De flesta kvinnor jag pratat med håller faktiskt med i mina tankar så frågan återstår, behövs feminister? Troligen inte om du frågar den vanliga kvinnan ute på stan.

Keep it Real :-)

0 kommentarer och åsikter:

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.