sindarinsworld.blogspot.com

Min mamma var ensamstående under ganska många år när jag växte upp och jag gick aldrig på fritids så efter skolan lekte jag alltid med kamrater tills hon kom hem från jobbet. Loven tillbringades delvis hemma och delvis i Västerås hos min mormor och morfar.

Morfar var tidigt en av mina stora idoler, han var nog sjuk så långt tillbaka jag kan minnas, han rökte och hostade, rökte och hostade så egentligen gjorde vi väl inte så stormande mycket ihop men det var ändå en trygg känsla att ha morfar i närheten. Ibland gick vi ut på prommenader tillsammans, då kunde vi t ex mata änder vid ån. Eftersom jag bott på andra sidan gatan under mitt första Sverigeår så hade jag även en hel del kamrater där att leka med. Mormor däremot var mest bitter hela tiden och inte alls kul att vara med så resorna till Västerås var till en början en blandning av glädje och sorg, men med tiden blev dom mindre och mindre roliga. Jag tror att jag var 10 det året min morfar togs in på sjukhus och senare även dog. Sista gången jag såg honom i livet var en syn som följde med mig i många år efter, han låg i sängen och det fanns bara skinn och ben kvar av min forna idol. Slangar stack ut ur kroppen och väntade nog bara på att få gå bort. När han väl gjorde det försvann också all glädjen med att åka till Västerås. Kvar fanns bara den bittra mormodern. Jag har många gånger som vuxen försökt förstå mig på min mormor utan att lyckas. Vad gjorde egentligen henne så bitter på allt och alla?

När man frågar sina barn idag varför dom är inne en solig sommardag får man ofta tlil svar att det finns ingen att leka med, så var det aldrig på den här tiden. Det var ungar ute och lekte från morgon till kväll och det hände alltid något där man var välkommen att vara med. Ibland samlades nästan hela gårdens ungar och vi lekte Röda Vita rosen. Vi var säkert bortemot 15-20 ungar i varje lag. Vissa dagar blev det spontan brännbollsmatch mellan husväggarna. Det var helt enkelt liv och rörelse för jämnan.

För den som inte tyckte att det var så roligt fanns ju annat att ta sig för med, man kunde t ex nöta på gungorna nedanför balkongen till de unga tjejerna som alltid solade topless, ibland fick man en glimt av paradiset när dom gick in och hämtade något att dricka =) Dom kan ha varit i 20-års åldern så det var riktigt exotiskt för några 10-12 åriga grabbar =) fast det är klart... det funkade ju bara på sommaren.

När jag växte upp hade vi även ett gäng katter hemma, som mest var dom 4 stycken. Den första tog vi hand om efter att han hade blåst omkring i stormen på gården i en dryg vecka och inte verkade höra hemma någonstans. Det tog lång tid för katten att ty sig till någon men med tiden blev han en riktigt kärvänlig katt. Han gillade inte utlänningar dock, när det gick någon mörkhyad förbi på gården så sprang han mellan fönstren och fräste. Där jag växte upp fanns det många nationaliteter så han fick gott om tillfällen att fräsa. Nästa katt omhändertogs från en knarkare och den fick nog ämnesomsättningsproblem egentligen för den åt och åt och la på sig rejält med hull när den helt plötsligt fick mat. Den åt i stort sett allt eller vad sägs om en katt som satte i sig chips och jordnötsringar när han kom åt? Han körde in huvudet i påsen och kom inte ut igen så det hände titt som tätt att det kom en chipspåse gående med kattbakdel =D Dom andra två hade även dom sina historier men det var ju inte katter den här berättelsen egentligen skulle handla om.

'Cos every day counts!