Jag sliter mitt hår i förtvivlan

2/19/2009 | Redigera inlägg

För det mesta älskar jag mitt jobb, men det finns dagar som definitivt tillhör undantagen.

Jag arbetar som formgivare på kontor och bland mina kunder finns det en och annan som tror/tycker att dom nog kan göra mitt jobb minst lika bra som jag. Kruxet är bara att när dom kör fast så ringer dom mig och vill bli guidade rätt. Ibland kan det gå på 2 minuter men vid andra tillfällen går det åt en timme eller två när kunden knappt ens hittar in i programmen. Då frågar jag mig i mitt stilla sinne... hur billigt är det att göra jobbet själv då? Det försvinner arbetstid för den som ringer och det kommer en faktura för min tid i slutändan. Hade det inte varit smidigare att be mig göra hela jobbet från början då kan man tycka?

Hittills har jag spenderat bortemot en timme på ett sådant "problem" och förmodligen blir det mer innan den här dagen är över. Hur är din dag på jobbet?

Edit: Gissa vem som får rycka ut och lösa problemen i panik sedan? Jo undertecknad får göra om hela mallen kunden körde fast med...

'Cos every day counts!

Etiketter: ,

3 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

Älsklingen, idag är den sån dag då jag önskar jag var på jobbet ist för att ha denna eviga värk.

"problem" får man dras med vare sig man får betalt eller inte o vem som helst kan tröttna på dem.

Du är bara mänsklig vännen.

puss puss

19 februari 2009 kl. 11:50
Sindarin sa...

Åfan är det där skon klämmer? ;-) Jag kanske ska bli omänsklig istället =)

19 februari 2009 kl. 12:28
Monika Zawadzka sa...

Super wpis. Pozdrawiam i czekam na więcej.

18 mars 2020 kl. 15:07

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Arkiv

Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.

Blogger Template created with Artisteer.