"Stureplanskändisarna"

Helt seriöst... alla dom här dokusåpaskådisarna som ränner runt i världen och tycker att dom är något stort? "Hallååååå jag är den och den och jag pippade faktiskt med både honom och henne i dokusåpan jag var med i... Ameh... du bodde ju bara på en ö liksom så vem är du?"

Som sociala experiment kan det hända att dokusåporna varit till någon nytta, släng in en bunt ovårdade människor som saknar hyfs i en främmande situation och se vad som händer. Jag måste dessutom säga att jag faktiskt stödjer att man börjar experimentera på deltagarna hellre än på oskyldiga djur och visst... möjligen förtjänar dom en gratis drink efteråt på Stureplan.

Men något är rejält fel någonstans när dom sedan blir betraktade som ikoner, människor att se upp till av en hel generation osäkra små fjortistjejer. Dessutom ska dom delta som "experter" i olika sammanhang. Hur stort är det egentligen att ha satt på någon framför kamerorna i Big Brother tex? Visst att en del gör vad som helst för uppmärksamhet men stort? Knappast... snarare patetiskt. Det värsta är ju att dom sedan gör allt för att få stanna kvar i rampljuset... pumpar brösten... minskar brösten... är med i skumma talkshows... hostar ännu skummare talkshows... eller helt enkelt är på alla stans innehak (dvs dom som har mingelfotografer) och helst så packade som möjligt.

Listan över deltagare kan göras lång och listan över försöken att stanna kvar i rampljuset ännu längre... därför väljer jag att inte lista något alls. Inga djur kom till skada i skapandet av detta inlägg dock, däremot så förlades ett par bröstimpantat samt en och annan dygd.

'Cos every day counts!

3 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

Det är lustigt hur man kan få ett prefix som är en gatukorsning, hmmm ;-D Åh tack för dina vänliga ord, alltså jag anser att man bara gör det på sitt sätt så är det ok,men att stappla skit på varandra är ingen höjdare..

Anonym sa...

SV: Det kommer jag nog berätta i min "mörka" period.. ;)

Ett tänkvärt inlägg måste jag säga, men jag är fashinerad av äldre dokusåpor. Det är ett märkligt fenomen som fått ungdomar att vilja bli "kändisar" Inte musiker, skådisar eller liknande. Först kändisar sen vad fan som helst för att hålla sig kvar på löpsedlarna. Märkligt indeed

Anonym sa...

Visst är det sådär. Jag skickade en gång iväg en ansökan till en dokusåpa. Den skrevs med en stor portion ironi en mycket tråkig vardag. De jagade mig i en vecka för casting, vilket jag helt sonika vägrade.

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.