Insikter och självinsikter

Insikter är aha-upplevelser (bra som dåliga) du får rörande andra människor, företeelser, platser osv. Självinsikter är aha-upplevelser (bra som dåliga) du får gällande dig själv.

För att komma till insikt om dig själv eller andra måste du objektivt och kritiskt granska såväl dem som dig själv, vilket givetvis inte är det lättaste alla gånger. Att granska andra kritiskt (och gärna objektivt) klarar dom flesta av oss, men att granska sig själv kritiskt och med någon annans ögon är inte lika lätt. Men tro mig, det är viktigt att då och då göra det om man inte ska fasta i gamla spår... eller ännu värre i gamla nedärvda spår.

Vad är gamla nedärvda spår? Som barn präglas vi av våra föräldrar och deras syn på hur livet ska levas. Vi ärver deras värderingar och synsätt eftersom det är det enda vi fått lära oss. På gott och ont givetvis. Bra föräldrar brukar ofta fostra ganska bra barn och vice versa. Har du hört uttrycket "Vad lik sin mor hon är" någon gång? Det är inte bara till utseendet utan ofta även till sätt och manér. Många människor fortsätter att lever sina föräldrars liv som vuxna bara för att dom inte kritiskt granskat det dom lärt sig. Nu menar jag inte att ALLT är dåligt, men till mans har vi nog fått med oss en del gammalmodiga ideal från föräldrahemmet.

Att se på sig själv objektivt innebär att släppa ner garden totalt för den mest kritiske av alla åskådare, sig själv. För ingen av oss vill väl erkänna att vi själva gör fel? Eller hur?

Ta ett papper och penna och gör två kolumner, en för bra saker och en för dåliga (vi pratar enbart om mjuka värden, snoppstorlek, midjemått, skostorlek, hårfärg osv är yttre attribut som inte direkt definierar personen du som finns innom dig). Skriv upp alla bra respektive dåliga egenskaper du kan komma på om dig själv.

Ta fram ett nytt papper och gör samma sak men den här gången försök se på dig själv med andras ögon, hur tror du att din omgivning uppfattar dig. Blev det samma bild?

Ta nu egenskap för egenskap och fundera på om det är saker du antingen anser dig kunna leva med eller eventuellt borde arbeta på att förändra.

Du var väl uppriktig mot dig själv? Kom ihåg att din största kritiker är också den som lättast genomskådar dina lögner.

Dåren skyller sina tillkortakommanden på sin omgivning men den vise tar ansvar för sina egna handlingar och försöker komma till insikt om vad han själv kunde gjort för att förbättra dem.

'Cos every day counts!

8 kommentarer och åsikter:

Anonym sa...

Det är dock precis det jag gör, jag vet ju innerst inne att vad som är vad har inträffat. Men jag trvis inte med att prata, jag skriver hellre. Det blir mycket kanalsiering rent textmässigt men inte ofta muntligt. Vissa kallar det att stänga in sig, stänga av. För mig är det bara mitt sätt att hantera vissa saker på.Som är, tro det eller ej, det bästa tillvägagångssättet för mig. Ibland slår det dock tillbaka, med full kraft. och då kommer allt på en gång. Men det är där jag trivs ändå. I den där puffen av allt som kommer på en gång.

Anonym sa...

Korrekt :)
Men alla synpunkter är bra synpunkter.

T sa...

om nån säger att jag är lik min mor skulle jag bli stolt.

visst fan har alla till mans lite egna skygglappar över det man gör. men i det stora hela är man ju den man är.

Sindarin sa...

T: I just ditt fall är nog din mor en kvinna att eftersträva att likna i mångt och mycket ja. Dom där skygglapparna kan tyvärr få en att trampa rejält i klaveret (been there, done that) och skadorna kan ta många år att reparera

T sa...

btw,, mina kolumner var suddiga av allt jag tror att andra ser i mej, postivt som negativ.. får nog skaffa ett större papper eller skriva MYCKE mindre. :/

Sindarin sa...

Man kan alltid prioritera det man anser vara viktigast att jobba med ifall man kommer underfund med att man har egenskaper som kan slipas på. Att göra en "make-over" på hela sitt liv samtidigt tar för mycket energi, men lite grann i taget och pö om pö kan man med tiden förflytta berg. Det viktigaste först, sedan det näst viktigaste osv.

Anonym sa...

Tack för kommentaren, fast jag har väntat på solen i flera år nu *ler* kellie

Sindarin sa...

Kellie: Det gjorde jag med. Livet var nattsvart i flera år men en dag bestämde jag mig för att jag faktiskt kunde leva med min ensamhet och då jäklar hände det grejer sedan =) Jag tror verkligen på att alla människor kan hitta sin partner förr eller senare så om du frågar mig finns det hopp för dig med =)

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.