Det var en gång - I
2/10/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Det var en gång blir en ny rubrik där jag tänkte försöka mig på att summera ett liv så här långt. Förhoppningsvis är det minst lika långt kvar så det här blir mer som ett halvårsresultat.
Livet började för 39 år sedan i landet over there. De första stapplande åren gick förlöpte nog tämligen smärtfritt tillsammans med både mor och far. Jag har inga direkta minnen från den tiden men inget jag hört har givit mig anledning att tro något annat. Den första riktiga förändringen borde ha varit skilsmässa och uppbrott. Exakt vilket år föräldrarna skildes vet jag faktiskt inte men i samband med skilsmässan försvann fadern helt (för att vara borta i många år) så vid 4-5 års ålder tyckte modern att inget höll henne kvar i det stora landet så hon tog med sig parveln och flyttade hem till sverige igen.
Mina första egentliga minnesbilder, som jag kan minnas som mina egna och inte sådant andra berättat är från det första året i sverige. Under det året bodde vi i Västerås, på andra sidan vägen från min mormor och morfar, vilket var långt ifrån a walk in the park, viket förmodligen var en bidragande orsak till att vi ett år senare flyttade till en stockholmsförort.
Jag hade förmånen att växa upp medans solen fortfarande sken i stort sett hela sommaren och snön låg i drivor på vintern. Under de flesta av dygnets timmar var vi ute och lekte på gårdarna och hade bara kortare avbrott i leken för att gå i skolan eller inta måltider. Så bortsett från ett visst mått av osäkerhet som jag skulle bli varse senare så var barndomen en relativt lycklig och ljus tid.
'Cos every day counts!
Livet började för 39 år sedan i landet over there. De första stapplande åren gick förlöpte nog tämligen smärtfritt tillsammans med både mor och far. Jag har inga direkta minnen från den tiden men inget jag hört har givit mig anledning att tro något annat. Den första riktiga förändringen borde ha varit skilsmässa och uppbrott. Exakt vilket år föräldrarna skildes vet jag faktiskt inte men i samband med skilsmässan försvann fadern helt (för att vara borta i många år) så vid 4-5 års ålder tyckte modern att inget höll henne kvar i det stora landet så hon tog med sig parveln och flyttade hem till sverige igen.
Mina första egentliga minnesbilder, som jag kan minnas som mina egna och inte sådant andra berättat är från det första året i sverige. Under det året bodde vi i Västerås, på andra sidan vägen från min mormor och morfar, vilket var långt ifrån a walk in the park, viket förmodligen var en bidragande orsak till att vi ett år senare flyttade till en stockholmsförort.
Jag hade förmånen att växa upp medans solen fortfarande sken i stort sett hela sommaren och snön låg i drivor på vintern. Under de flesta av dygnets timmar var vi ute och lekte på gårdarna och hade bara kortare avbrott i leken för att gå i skolan eller inta måltider. Så bortsett från ett visst mått av osäkerhet som jag skulle bli varse senare så var barndomen en relativt lycklig och ljus tid.
'Cos every day counts!
Etiketter:
Det var en gång
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer och åsikter:
Tack för dina ord! Jag försöker bla ventilera genom bloggen, men det är inte helt lätt det heller. Det tar väldigt mycket på krafterna att skriva av sig, även om det är skönt och jag vet att jag behöver det. Därför blir det lite glest mellan inläggen.
//Anneli
Väldigt kul och intressant läsning, så jag väntar på fortsättningen :)
Det tog ett tag innan femöringen ramlade ner, kul att ha hittat hit(kommer kika mer, verkar läsvärt :) Har två systrar som bägge är "internetare" men antar att det är Petra som även är en WOW:are :) ?? och Grattis!!
Hälsa och klappa fiskarna :D
Mia: Åfan... Jag lärde känna Petra på CS-tiden. Lirar hon WoW med? Kanske måste kollas upp var och hur då =D
Skicka en kommentar