Jag skäms faktiskt

Det är av två anledningar som jag skäms idag. Det ena är för att jag än en gång ältar ett problem som jag egentligen lagt bakom mig och dessutom inte direkt kan påverka. Det andra för att jag fortfarande är bitter nog att fortfarande uppröras av det.

För att göra en lång historia kort så lärde jag känna några människor via en onlinecommunity för några år sedan, alla till synes helt reko (redan där borde kanske varningsklockorna ha ringt reko människor sitter nog inte online 24/7). Dom tog klivet in i det riktiga livet och skapade en känsla av att man verkligen ville umgås med dem. Tack vare en meningsskiljaktighet avseende maktutövande avsa jag mig en del "uppdrag" jag hade tagit på mig i deras community men kunde inte drömma om att det skulle gå ut över vår s k vänskap. Vi är ju vuxna människor trodde jag i all min naivitet, trots att jag egentligen visste att andra som tidigare varit deras vänner faktiskt blivit lägre varelser än gråsuggor i deras ögon.

Ja ni kanske kan gissa fortsättningen själva, mailsvar uteblev, jag fick höra på omvägar att det pratades skit om mig och sambon osv. Communityn i sig saknar jag inte alls eftersom jag inte längre kan identifiera mig med hur den drivs och vad människorna bakom står för och dom själva saknar jag nog egentligen inte heller, det var helt och hållet deras förlust. Har man fler vänner än man kan hantera var nog inte vännerna så viktiga trotsallt.

Nej det jag undrar är varför mitt bullshitfilter tog semester under en period av mitt liv.

'Cos every day counts!

0 kommentarer och åsikter:

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.