Morsan
7/02/2009 |
Redigera inlägg
Redigera inlägg
Berättelsen om Tarzan del 13
När Oskar och jag gick ner till morsan hörde vi på långt håll att dom bråkade därhemma. Jag ville helst vända om och springa ner till källaren igen men Oskar sa "Det är lika bra att ta tjuren vid hornen med en gång" och ringde på dörren. Innan jag ens hann tänka på att smit öppnades dörren av Pärra som var på väg ut. "Det är ditt jävla fel din jävla horbock" skrek morsan åt honom inifrån lägenheten.
"Va bra att du kommer, din mamma har varit orolig som fan för dig" sa Pärra och gick ut. Oskar klev in i hallen och frågade om det var någon hemma. Jag gömde mig bakom Oskar när morsan kom ut ur köket "Vem fan är du och vad vill du?" skrek hon åt honom. Hon var fortfarande full, det både syntes och kändes på lukten, men Oskar verkade inte märka det, eller så låssades han inte om det. "Jo, det är så att jag har med mig Tarzan här" sa Oskar. "Lilla älskling, vad jag har varit orolig för dig, dom ringde från skolan och sa att du inte varit där".
"Tarzan hade blivit utlåst igår så han fick sova på min soffa" sa Oskar snabbt "Jag hoppas att det inte var något problem" sa han. Morsan såg helt förvirrad ut och svarade "Nej men han borde ringt". "Vi ringde på men ingen öppnade så vi antog att ingen var hemm igår" svarade Oskar.
Fatta, han stod och ljög för morsan, för min skull och hon köpte det!
"I vilket fall som helst ska vi till skolan båda två i morgon och prata med din lärare" berättade morsan. "Varför då?" frågade jag. "Dom är oroliga för din närvaro och tydligen går det inte så bra för dig i skolan heller".
Jag såg på morsan att hon var irriterad över att behöva gå på möte med skolan, men det var som det var.
Oskar ursäktade sig och skulle gå så morsan gick tillbaka till köket. "Är du OK?" frågade Oskar, "du kan komma upp till mig imorgon efter skolan igen om det är okej med din mamma". Jag nickade bara och så fort han gått rusade jag in på mitt rum och låste dörren.
Helvetes jävla skit. Jag vill ju inte ens gå i den där skitskolan.
När Oskar och jag gick ner till morsan hörde vi på långt håll att dom bråkade därhemma. Jag ville helst vända om och springa ner till källaren igen men Oskar sa "Det är lika bra att ta tjuren vid hornen med en gång" och ringde på dörren. Innan jag ens hann tänka på att smit öppnades dörren av Pärra som var på väg ut. "Det är ditt jävla fel din jävla horbock" skrek morsan åt honom inifrån lägenheten.
"Va bra att du kommer, din mamma har varit orolig som fan för dig" sa Pärra och gick ut. Oskar klev in i hallen och frågade om det var någon hemma. Jag gömde mig bakom Oskar när morsan kom ut ur köket "Vem fan är du och vad vill du?" skrek hon åt honom. Hon var fortfarande full, det både syntes och kändes på lukten, men Oskar verkade inte märka det, eller så låssades han inte om det. "Jo, det är så att jag har med mig Tarzan här" sa Oskar. "Lilla älskling, vad jag har varit orolig för dig, dom ringde från skolan och sa att du inte varit där".
"Tarzan hade blivit utlåst igår så han fick sova på min soffa" sa Oskar snabbt "Jag hoppas att det inte var något problem" sa han. Morsan såg helt förvirrad ut och svarade "Nej men han borde ringt". "Vi ringde på men ingen öppnade så vi antog att ingen var hemm igår" svarade Oskar.
Fatta, han stod och ljög för morsan, för min skull och hon köpte det!
"I vilket fall som helst ska vi till skolan båda två i morgon och prata med din lärare" berättade morsan. "Varför då?" frågade jag. "Dom är oroliga för din närvaro och tydligen går det inte så bra för dig i skolan heller".
Jag såg på morsan att hon var irriterad över att behöva gå på möte med skolan, men det var som det var.
Oskar ursäktade sig och skulle gå så morsan gick tillbaka till köket. "Är du OK?" frågade Oskar, "du kan komma upp till mig imorgon efter skolan igen om det är okej med din mamma". Jag nickade bara och så fort han gått rusade jag in på mitt rum och låste dörren.
Helvetes jävla skit. Jag vill ju inte ens gå i den där skitskolan.
Etiketter:
Berättelsen om Tarzan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer och åsikter:
Skicka en kommentar