Stupid do-good

7/01/2009 | Redigera inlägg
Nu kom jag på en sak som jag funderat lite på. Jag har insett att jag är en jäkla do-good. Frågan är om människor egentligen gillar såna eller om dom hellre uppskattar dom som är lite "farligare".

Jag vet inte om det finns någon sådan benämning, men om det gör det så är det nog jag personifierad. Jag ser människor som jag tar till mig på ett eller annat vis och sen när dom har det tufft och mår dåligt så försöker jag stötta dom. Fast jag undrar om jag snarare tränger in dom i ett nytt hörn faktiskt. Istället för att tränga mig på ska jag nog hellre bara säga som det är, att jag lyssnar om dom vill.

Vad tror ni? Är det en plan?

Jag menar, om någon känner sig inträngd i ett hörn så blir slutresultatet bara obehagligt för oss båda, den jag bryr mig om vill vara ifred och jag känner att jag trampar på tår.

Jag tror att det kan vara en skitbra plan. Så om jag inte tränger mig på betyder det inte nödvändigtvis att jag inte längre bryr mig, jag respekterar bara er privata sfär istället.

Ska vi tumma på den?

Jag ska villigt (och kanske till och med hoppfullt) erkänna att jag kan ha fel i det här inlägget, men ibland undrar jag.
Etiketter:

4 kommentarer och åsikter:

Cc79 sa...

Du ska bara vara PRECIS som du är! :D De farliga pojkarna är ju ofta väldigt dumma. Japp. Jappjapp.

2 juli 2009 kl. 10:16
Sindarin sa...

Tack C =) you just made my day

2 juli 2009 kl. 10:18
Rosy Red sa...

Jag håller med CC!

2 juli 2009 kl. 10:36
Sindarin sa...

You people so nice =) Me like =P

2 juli 2009 kl. 10:50

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Arkiv

Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.

Blogger Template created with Artisteer.