sindarinsworld.blogspot.com

Fan jag vill vara ledig en vecka till... det är alldeles för tidigt att komma tillbaka till saltgruvorna redan idag... Jag lovar, det var ingen lek att kliva ur sängen i morse, men men det är ju i alla fall Europe på Hovet ikväll.

Eller hur Jossan? ;-)

Inte illa pinkat egentligen, grabben och jag får gå på konsert, bjuder tanten som aldrig varit på konsert på en schysst upplevelse i födelsedagspresent samt får ge en julklapp till en av världens finaste människor (och dessutom äta middag och umgås med henne, tanten och grabben hela kvällen). En helkväll utan dess like skulle man kunna säga =)

Julen var för övrigt riktigt trevlig, om än lite jäktigare än min laid back jul vanligtvis brukar vara. Julklappar redan den 23:e eftersom modern till spenaten åkt på att jobba natt hela julen (alla barnen över att få julklappar en dag tidigare) ;-)

Nu ska jag återgå till arbetet... Yeah right, det är en soft eftermiddag helt enkelt =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Jag kan lugnt påstå att jag hatar både sömnbrist och mobiltelefoner inatt. Jag har legat vaken sedan halv ett och haft det ena samtalet efter det andra för mig själv inuti mitt huvud, samtal som för övrigt antagligen aldrig ens kommer äga rum. Det är nämligen ett av sätten min hjärna bearbetar saker på. Som kuriosa kan jag nämna att jag t ex sa upp mig inatt, ja i mitt huvud dvs, på grund av något som inte ens inträffat.

I vilket fall som, vid halv tre ungefär höll jag äntligen på att somna då det piper till i en mobiltelefon och vips så drog John Blund vidare till annan ort. Det värsta av allt är att det inte ens var till mig!! Det var elaka tantens mobilhelvete! Hon som inte ens skulle vakna om dom sprängde en bomb i huset bredvid. Vem fan skickar sms mitt i natten till folk??!

Nu är jag inte bara trött, jag är jävulskt irriterad med på puckot som förstörde mina eventuella möjligheter till någon timmes sömn innan lillprinsen vaknar

Jag sitter och funderar lite på mäniskor som gör oss ont, såhär kvällen före dopparedagen. Ja dom gör oss kanske inte nödvändigtvis ont just denna dag utan det är idag jag funderar på dom.

Vet ni vilka dom värsta skitstövlarna är? Jo det är dom som berövar oss på vår präktighet, dom självgoda jäklarna som trampar sönder vår omsorsgfullt ihopsnickrade självbild där vi porträtterar oss själva som gudomliga och ofelbara. Dom jäklarna skulle det vara skottpengar på.

Vad ska dom på våra gudomliga ikoner att göra va?

Ja gott folk, bättre än så blir det inte denna dag före doparedagen,ironi är en underskattad gåva.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt underbar jul och kom ihåg att det finns alltid dom som har det värre, men som klagar desto mindre. Jag sänder en varm Karl Bertil Johnsson tanke till familjen som gav av sitt överflöd till dom i samhället som inte hade det lika gott ställt, jag är övertygad om att flerbarnsmamman med dubbla arbeten öppnade kuvertet med en glädjetår i ögat och tackade sin lyckliga stjärna. Hundra kronor är parkeringspengar för vissa och lyx i överflöd för andra.

Take care of eachother 'coz every fucking day counts.

Vi är på väg ut i obygden på glöggtjosan och snön den bara faller.

Snart är det jul med, om ni missat det =)

Fan va najs... Den 7:e augusti smäller det, då ska jag och Jossan på Sonisphere och lyssna på hjältarna tillsammans med två stycken förväntansfulla 14 åringar =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Igår kväll var en av höstens roligaste kvällar skulle det visa sig.

Vi skulle ut och äta julbord på Clas på Hörnet med jobbet. Jag var egentligen inte alls sugen på att gå ut igår men jag hade ju sagt att jag skulle med så jag tänkte att jag får stå ut och smita tidigt. Det är jag glad för idag.

Jag satt med några av dom roligaste personerna på jobbet och vi skrattade oavbrutet i flera timmar åt allt och inget. T ex kan vi idag konstatera att Gävlebocken visst är stor och att en kissemurra med huggtänder inte är att leka med :-P

Det var tydligen precis vad jag behövde såhär i julstressen.

Julen är barnens tid, men det är också en tid för musik och ljus i mörkret.

Igår kväll var vi på Nybrokajen 11 och lyssnade på ena tjejens julkonsert som framfördes av de lokala musikklasserna. Det var drygt en och en halv timme musik med julanknytning i såväl traditionell som arrangerad tappning.

Ibland så tenderar tyvärr lärare att sikta över målen vid sådana här tillställningar och ett par nummer sprack lite av en lite för avancerade arrangemang men på det stora hela var det en riktigt trevlig tillställning. Jag tappade till och med hakan vid ett par tillfällen, två unga solister som fyllde hela konsertsalen med sina stämmor och en psalm skriven av en kille i nian till exempel.

Vem trodde ett en 15-16 åring lyssnar eller till och med skriver egen sakral musik?

Även resan dit var en njutningsfull resa genom tillvaron, hela stan lyser av julljus och barnet av mig jublar av glädje för att det snart är jul.

Julen är barnens tid och när julen närmar sig vaknar det slumrande barnet inuti mig till liv av ljuset, ljuden och dofterna och det minns hur det känns, förväntan som blandas med pur glädje. Ebenezer och jag blir ett med varandra och minns jular som varit.

Jag lovade ju att visa ett par bilder från söndagens lilla äventyr, ja det enda vi upplevde var ju lukt och dramatiken från köksfönstret, men det räckte ganska bra ändå.

Vi vaknade som sagt strax efter sju och då brann det ordentligt från resturangtaket. Brandkåren hade kommit dit en liten stund innan och började precis släckningsarbetet.

Här är ett par bilder som visar det övertända taket, jag är ganska glad att vi inte såg hur det såg ut invändigt, förödelsen måste ha varit total.

Hela området var täckt av svart brandrök ända tills brandkåren kom igån ordentligt med själva släckningen då röken ändrade färg från svart till vitt. Rökmolnen var enorma och runt åtta-tiden hade det ljusnat såpass att det gick att se hur stor rökutvecklingen faktiskt var.

Runt lunch hade dom pumpat taket fullt med släckskum och vatten och det såg ut som om branden var släckt varpå de flesta av bilarna började packa ihop och åkte därifrån som tur var fanns ett par bilar kvar eftersom det snart skulle visa sig att elden tagit fart i taket igen.

Som ni ser blev det lite vinterkänsla i söndags iaf ;-) Snön... ja eller skummet lyste vitt på taket trots allt.

Brandkåren fick kalla tillbaka sina kollegor och under resten av eftermiddagen (och en bra bit inpå kvällen) fortsatte dom med eftersläckning. Den sista bilen lämnade platsen runt 22-tiden.

Såhär såg det ut någon gång runt fem på eftermiddagen, trots att dom formligen dränkt resturangen ville det inte riktigt sluta att ryka och pyra.


'Cos every day counts!

Vi vaknade till sirener och röklukt imorse och efter ett sms från grannhuset stod det klart att resturangen på andra sidan gatan stod i lågor.

Enligt nättidningarna ska branden ha startat så tidigt som halv 7 och släckningsarbetet har tagit hela dagen, nu dryga 8 timmar senare håller brandkåren fortfarande på och eftersläcker. tur i oturen var det väl att det brann mitt i natten så att inga personer blivit skadade i eländet.

Det har inte hänt så värst mycket annat idag, vi har mest suttit i köket och kikat på släckningsarbetet nere på gatan. Ett och annat kort har det med blivit, det är ju inte varje dag man har ett inferno strax nedanför sitt köksfönster. Hoppas att röklukten innomhus går bort på sikt, det är knappt uthärdligt att känna doften här =/

Jag kanske slänger upp en bild eller två senare.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Att se arslet på tåget hem klockan halv 10 på kvällen är ingen höjdare direkt.

Pressbyråns torra lussebullar är heller ingen höjdare att inta till middag i väntan på nästa tåg.

Det är kallt i Stockholm idag, kallare än det varit på länge nu och givetvis påverkar det kollektivterrorismen så att busseländet kommer 10 minuter försent.

Det som fascinerar mig är hur folk orkar lägga energi på att högljutt muttra och stöta ur sig grutturala läten varannan minut.

Varför gör man så tro? Är det för att busschauffören ska känna mullret genom marken och trampa hårdare på gasen?

Människor säger jag bara...

Jag hoppas verkligen inte att du sätter kaffet i halsen av skratt om du läser det här men jag känner att det ändå är viktigt för mig att teckna ned följande rader, om inte annat så för att jag själv inte ska glömma deras vikt.

Om jag nödvändigt ska envisas med att åka kommunalterroristiskt från jobbet (som om jag hade något annat val liksom) så måste jag lära mig att ta ett par minuter extra innan jag gör som Elvis och lämnar byggnaden, för att uppsöka lämplig vattenklosett. Skumpiga bussar som framförs av Kellogsakademins dropouts är ingen hit när nöden är som störst.

Så nu var det sagt, somna om nu Liten ;-)

Måste ändå vara att jag är sjukt pissnödig och att bussen hittar varenda liten grop i vägen.

Me no like

Google har/håller på och lanserar en ny tjänst som heter Googlewave. Tanken är att den ska revolotionera vårt sätt att kommunicera och interagera med varandra på internet.

Jag håller precis på och testar den för att se hur och om det fungerar. Jag kan se klara fördelar för en arbetsgrupp som sitter på olika ställen t ex, sen om det kommer att ersätta vanlig mailtrafik eller inte återstår väl att se.

Förutom en del barnsjukdomar som med alla andra tjänster som lanseras ser det dock ganska intressant ut.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Jag tycker ofta att det är intressant att få en inblick i hur en viss grupp människor tänker, hur en speciell företeelse fungerar osv.

Därför var det med lite blandade känslor som jag såg på inslaget om huruvida dokusåpor bygger det personliga varumärket eller inte. Det visades på Ekdal, Tv4 härom kvällen och ligger på TV4 play nu.

Varför jag hade blandade känslor var för att företeelsen dokusåpor inte ligger mig speciellt varmt om hjärtat men ändå kunde det ju vara kul att se vad som snurrar i huvudet på dom som deltar. Vissa visar sig vara betydligt mer städade än väntat, med schyssta insikter om sitt deltagande, medans andra kör på som Metallica och gör allt för att myten om dom själva aldrig ska dö. Det är som att se på Ice Age 3, ingen har fortfarande berättat för mammutarna att dom är utdöda, därfor fortsätter dom och går på och på och på.

Nu tappade jag tråden helt känner jag, nu skiter vi i alla dokusåpor och deras deltagare (såväl dom med och utan innehåll och somnar om igen).

Sleep tight, don't let the bedbugs bite.

Jag har kommit till en relativt plågsam insikt om mig själv, jag är missbrukare.

Hej mitt namn är NN och jag missbrukar socker.

Det är sant. När jag skulle lägga om min livsstil för ett år sedan var sockret det första jag drog in på. Godis more or less varenda dag, kakor och värst av allt, 1,5 liter cola varenda dag byttes mot vatten och nyttigare käk.

Efter ett par veckor smakade exempelvis cola som ren sockerlösning och jag höll mig "nykter" ett halvår.

Sen kom sommaren, lite glass här och där blev snart lite godis här och där med och snart blev lite godis en hel påse. Jag har inte fallit tillbaka helt men jag har insett att jag tar till godis, ett glas läsk, en kaka osv för att få snabb energi när jag är trött. Ett glas eller två är ännu inte 1,5 liter om dagen, men det är nog egentligen bara en tidsfråga.

Efter jul ska jag banne mig ta mig i kragen igen, maten sköter jag fortfarande hyfsat men sockret måste bort igen.

Jag är lite chockad, eller egentligen inte men jag funderar på vad som gjort att vi tillåtit toleransnivåerna eskalera på bara ett par decennier.

Igår blev en mellanstadielärare kallad för hora, i grund och botten för att hon krävde att en elvaåring skulle följa skolans regler. När jag gick i skolan för dryga 20 år sedan var klimatet heller inte det bästa, men ingen av oss skulle drömt om att kalla en lärare för hora, fitta osv rakt upp i ansiktet, speciellt inte som elvaåring.

Hur har vi missat och framförallt tillåtit att klimatet och tonen eskalerat så i skolan och samhället i övrigt? Om vi nu tillåtit vår avkomma att visa så lite respekt, hur mycket mer kommer nästa generation att då tillåtas sänka respekten för sin omgivning?

Jag försöker föra över mina värderingar på mina egna barn så att dom förhoppningsvis får en bra plattform att stå på, men jag efterlyser tuffare tag från t ex skolan mot den brist på respekt som råder idag.

Barnet i sig fick veta att det lever och ska idag be läraren om ursäkt, men hade respekten funnits där från början skulle situationen aldrig uppstått.

Vi som är vuxna idag har ett ansvar för hur våra unga utvecklas, föräldrar som skolpersonal, låt oss ta det ansvaret och göra något bra av det medan vi kan.

Det är aldrig OK att kalla någon för hora, fitta eller något annat förnedrande i brist på bättre argumentation.

Kan vi tumma på det?

Människor kommer och människor går. Det är en del av livet.

En del betyder mer för oss än andra men likväl kommer vi till vägskäl som för oss åt olika håll, även det en del av livet.

Till och från kommer jag på mig själv med att tänka på människor från det förflutna, hur dom kan tänkas må och vad dom gör idag. Ibland skickar jag ett sms med en hälsning. Ibland får man ett svar och ibland inte, även det är nog en del av livet.

Hur som helst hoppas jag att det går bra för er, många av er har haft en bra eller dålig inverkan på mitt förflutna, men jag önskar er gott allihop i er framtid vare sig våra vägar korsas igen eller inte.

Jag har en massa tankar och idéer jag skulle vilja dela med er. Huvudet är knökfullt med funderingar och analyser och jag har dialoger med mig själv som förmodligen aldrig kommer att få ljuda på riktigt.

Jag är full till bristningsgränsen, men när jag sätter mig för att formulera mig blir allt fel och kastat i papperskorgen. Jag lever fortfarande i alla fall, jag är bara lite tystare och mer fundersam än jag brukar.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Jag såg ett litet gulligt par idag. Dom var säkert 70+ och dom gick och tog hand om varandra, hjälpta varandra på och av bussen osv.

Dom var gulliga helt enkelt.

Det vill jag med vara som gammal, inte sur, bitter och ensam utan gullig.

Let's get old together. Hakar ni på?

Jag har inte så mycket tid till det här med bloggande den här veckan, det är ganska stressigt på jobbet med många bollar i luften och tajta deadlines.

Innan jag lämnar er för idag ska jag dock ge er ett vist citat jag fick i mailen idag.

En kropp är något som tar slut i skorna.
ALLAN 5 ÅR

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Efter en vecka i sängen är jag tillbaka, more or less fit for fight. Nu väntar dessvärre lite långa dagar för att komma ikapp skulle jag tro.

Har ni saknat mig?

Matchhjälten Jonsons mål som räddade Djurgården kvar i Allsvenskan... det var vackert och snudd på andaktsfullt när det skedde... eller så kanske skrek vi bara av glädje här hemma =)

Det är underbart idag helt enkelt =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Jag fattar det inte... det spelar ingen roll ifall jag går och lägger mig klockan 21, 22, 23 eller 24 (ja eller senare för den delen). Det känns ändå som jag knappt sovit en blund på hela natten när klockan ringer. Trots att det är just det jag gjort, men likförbenat utövar sängen sin dragningskraft på mig och matar mig med sömnpiller.

Det måste vara förklaringen till varför jag aldrig blir pigg igen.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Det finns mycket man kan skriva om människors alkoholvanor och även om jag själv (av förklarliga skäl) dricker mycket lite, så rackar jag inte ner på andra människors drickand när det sker i måttliga mängder men det finns tyvärr många människor som har problem med sitt drickande, vare sig dom inser det själva eller inte.

Hur vet man att någon har problem med sitt drickande då? Ett par varningsklockor kan vara, en whisky eller ett par glas vin för att "varva ner" efter jobbet. Någon gång ibland är det helt okej, men behöver man alkohol för att "varva ner" flera gånger i veckan är det mer alkoholen i sig som lockar än något annat. När helgen är förstörd för att man inte kommer ut och får supa är en annan signal på att förhållandet till alkoholen inte är det bästa.

"Jag skulle ju bara ta två öl men det blev tio". Händer det varje gång du dricker har du kanske lite svårt att säga nej när du väl börjat, vilket också kan vara ett tecken på att du borde se över dina dryckesvanor.

När fyllan gång på gång försätter dig eller din omgivning i svårkontrollerade, obehagliga eller kanske rent av livsfarliga situationer är det ju uppenbart hälsovådligt att fortsätta dricka.

Sist men inte minst, slutar varje utekväll med minnesluckor och sprutmålning av toaletten dagen efter har du definitivt anledning att ta ditt förhållande till alkoholen under övervägande.

Som sammanfattning kan vi säga att regelbundet drickande, "sug" efter alkohol och okontrollerbart drickande är tecken på problem som på sikt kan växa dig ur händerna.

Om inte för din egen skull så för din omgivning, fundera på vart ditt drickande tar dig om du känner igen dig i beskrivningarna. Relationer tar slut på grund av drickande, folk blir misshandlade, våldtagna och i värsta fall mördade på grund av missbruk. Både du och omgivningen riskerar att ta skada.

Så nu är moralpredikningen över, ni som tyckte att det var skitsnack är fria att gå ut och fortsätta erövra världen.

Inte för att det hänt något speciellt idag, det är snarare en reflektion över saker i omgivningen som legat och grott till sig.

Jag läser och hör om saker som är jobbiga för människor och det har jag full respekt för, det jag har lite svårare för är deras verkligehtsflykter och förmågan att skylla allt på andra omständigheter hellre än att ta itu med de verkliga problemen.

Ett exempel är att dränka sina sorger i alkohol som det så fint heter. Men i ärlighetens namn, om hela tillvaron håller på att rasa samman är alkoholen snarare en av orsakerna än lösningen på alla problem. Istället för att döva sig med alkohol är det bättre att ta itu med dom verkliga problemen så kanske tillvaron inte rasar som ett korthus.

Ett annat exempel är dom som hellre låter tillvaron gå helt åt skogen för att slippa "tappa ansiktet" och medge att dom agerat fel tidigare och börja på ett nytt blad för att kunna få en dräglig framtid.

Vi gör alla fel, det som skiljer guldkornen från rötäggen är vår förmåga att rätta till misstagen.

Vaknade för en stund sedan... eller nja jag har väl egentligen bara slumrat sedan tantens klocka började ringa, är det inte typiskt att hon ska upp klockan fem när en annan är ledig?

I vilket fall som så vaknade jag mitt i vad man skulle kunna kalla en önskedröm, så nära en våt dröm man bara kan komma, i alla fall jag.

För att göra en lång historia kort, en tjej med underbar röst och jag gjorde en duett av Bridge over troubled waters och den var flawless, som Seven of Nine skulle ha uttryckt det. Art Garfunkel röst gjorde den visserligen "vackrare, men jag gillar Jon och Richies variant eftersom den passar mig ännu bättre.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Egentligen borde jag sova men jag har snöat in lite på det här med att söka efter någon att dela sitt liv med.

Jag har flera vänner och bekanta som inget hellre vill än att träffa den rätte. Inte för att jag direkt är någon relationsexpert men jag tänkte ändå dela med mig lite av mina egna erfarenheter på området.

För det första, släpp den desperata jakten. Även om vi inte inser det så är dom flesta av oss extremt desperata i vår jakt på kärlek och uppskattning. Jag själv skulle ha följt med en lyktstolpe när jag var singel om den bara visat tillräckligt med intresse. Problemet är bara att ju mer desperata vi är desto mindre intressanta är vi hos motparten. Svårare än så är det inte mina vänner. Eller vad sägs om följande lilla scenario (visst är det sexistiskt, men tro mig det funkar att vända på könsrollerna med.

En tjej går ut med siktet inställt på att eventuellt hitta sin drömprins. Till en början uppfattas hon som intressant, men ju längre kvällen lider avtar intresset i samma takt som alkoholen gör sitt och inviterna blir mer och mer desperata. Fan, hon måste ju bara få följa med en karl hem ikväll. Fem i stängningsdags har hon äntligen raggat tag på en av dom få som är kvar på stället som ännu inte hittat nattens sängkamrat. Väl på plats inleds parningakten som är över nog så fort och i bästa fall får hon sova kvar, men ofta väntar bara en ensam taxifärd tillbaka till hennes egna isoleringscell. Med ett lende på läpparna, hon är ju trotsallt nypippad, somnar hon. Morgonen efter vaknar hon bakfull som ett ägg och sakta börjar minnet av gårdagen komma tillbaka. Saker hon gjort och sagt. Lika snabbt som parningsaktens glädje la sig förnöjt under natten ersätts den av en tom och ful känsla. Aldrig mer tänker hon, och det löftet håller hon i kanske fyra-fem dagar och sen börjar jakten på drömprinsen igen.

Känns det igen?

Vi har nog alla varit där någon gång och enda sättet att bryta mönstret är nog att lära sig att leva med ensamheten. Så var det i alla fall för mig. Jag hade förlikat mig med att leva resten av mitt liv ensam, att omfamna var dag även om jag inte hade någon att dela den med. Plötsligt var jag mottaglig för någon i min tillvaro igen, någon som inte var desperat, någon som inte jag heller skrämde bort med min egen desperation. Den var ju borta.

Visst, singellivet erbjöd en del andra utmaningar och spänningar än livet i en relation gör, när man lärt känna varandra avtar ju överraskningarna en aning, men tryggheten i en annan människas famn slår det mesta.

Så för att uppnå den tryggheten som tvåsamhet medför måste man lära sig att vara ensam tror jag, och lägga den desperata jakten bakom sig. Desperation är faktiskt ganska så osexigt i längden.

Sov gott på er och dröm söta drömmar.

Det har varit en känslomässigt ganska tung vecka. Jag har kännt mig lite som en mänsklig flipperkula som studsat än hit och än dit. För en gångs skull känns det faktiskt ganska skönt att det bara är jag och tanten hemma i helgen så att jag får lite tid att ladda batterierna.

Ha en skön helg på er, det ska i alla fall jag försöka ha.

Jag sitter lite och funderar kring det här med relationer och vad en del försakar för dem. Jag gör det för "husfridens" skull.

Har ni hört den förut?

Jag spanar på omgivningen och ser flera personer som växt i sina relationer, men även fler som krympt till skuggor av dom personer dom en gång var och jag kan inte låta bli att undra över hur lyckliga dom egentligen är. Livsgnistan verkar ha slocknat helt enkelt.

Anledningen är allt för ofta att dom försökt förändra sig för att bättre passa in i relationen. Min nästa tanke blir då, om två personer förenas i en relation och inte får den att fungera utan att en av dom drastiskt ska förändras, hur kompatibla är dom då egentligen från början.

Alla förändringar är ju inte negativa ska vi dock komma ihåg, vissa människor lockar ju fram ett "bättre jag" ur oss, men när dom innebär att vi måste försaka allt som gör oss lyckliga i jakten på just lyckan så känns det faktiskt väldigt bakvänt. Titta på alla relationer som tar slut när barnen växt till sig t ex, dom avslutas ofta efter många års trasiga förhållanden som "överlevt" för barnens skull.

Frihetsberövande mina kära vänner är bara olagligt utanför relationer, i en relation är det fullt tillåtet att försaka sig själv fullständigt för att passa in.

Vill ni ha ett litet råd? Om ni befinner er i en relation som ger magont istället för pirr i magen, gå vidare. Livet är för kort för att man ska dö olycklig och ångra de val man gjort på vägen. Att må dåligt för att man är ensam är faktiskt bättre än att må dåligt för att man är två.

Diskussioner för och emot mitt åkande till USA pågick länge igår och på väg hem till mormor hade mini erbjudit sambon att jag kunde få låna en av hennes tre hundralappar om jag behövde.

Hon är så jäkla söt när hon sätter den sidan till den lilla =)

I övrigt håller jag på att utarbetar en plan som löser mitt dilemma, jag ska försöka få till så att jag och den äldsta kan åka i december eller januari för att träffa min farmor istället och sen ska vi ställa in siktet på att kunna åka och hälsa på min pappa lite senare när vi hunnit skrapa ihop lite större reskassa. Om det funkar eller inte återstår att se men så börjar planen ta form i alla fall.

Även om jag ibland blir vresig och rådvill så inser jag ändå att jag har mycket kärlek runt om i alla dom som stöttar och ger råd.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Jag mår apa just nu, jag har suttit hela eftermiddagen och letat "billiga" resor men dom är allt utom billiga. Dom billigaste jag hittat går på över 22 tusen för mig, min äldsta och barnbarnet. Inrikesflyget i USA kostar mer än halva biljetten dit.

Jag känner mig som en jävla skunk om jag INTE åker och hälsar på farmor och jag känner mig som en jävla skunk om jag ÅKER dit utan mina barn. Jag mår som en skunkjävel för att enda sättet jag ens skulle kunna åka är om jag lånar pengar till resan.

Samtidigt står folk och pushar i olika riktningar "oj vad mycket pengar, jag förstår din ångest" "du måste åka, skit i vad det kostar" osv.

Visst skulle vi kunna dra ner på julklappar men det är fan inte rätt gentemot dom fyra barn som i så fall inte får åka. Vilket svek är det inte mot dom att dra och göra slut på mer pengar än vi spenderar på semester tillsammans i vanliga fall. Vore det inte mer rätt att göra något kul med vår familj i så fall?

Jag vill bara gräva ner mig och slippa ångesten nu, jag är ju en skunkjävel hur jag än beter mig i alla fall.

Jag brukar berömma mig själv med att vara relativt fördomsfri men något har förändrat mig över tiden. En del människor har en förmåga att krypa under skinnet på mig och påverka mig till den grad att jag vill spy. Allt dom säger och allt dom gör framkallar en imaginär kräkreflex.

Förmodligen är det helt naturligt men det får mig ändå att skämmas lite över mina egna känslor för delar av omgivningen. Den enda trösten är att det är en väldigt liten del av den som får mig att reagera såhär.

Jag har blivit bjuden på öppet hus för att fira min 90-åriga farmor, kruxet är bara att det är på andra sidan jordklotet :-/

Hur gärna jag än skulle vilja är det en ekonomisk omöjlighet att packa ihop tre kids och mig själv, eller ännu värre, fem kids, sambo och undertecknad för att flyga over there ett par dagar för att fira farmor. Vilket för övrigt kanske är sista gången jag skulle ha möjlighet att träffa henne i livet.

Det suger verkligen att inte ha pengar som ligger och skräpar på hög, helt plötsligt får "oväntade utgifter" en helt ny innebörd :-(

Vet ni... jag känner Cyklops, ni vet han i X-men som har den där brännande blicken ;-) ja eller... kanske är det hans kompis jag känner istället.

Söta rara Jossan har lasrat sina ögon idag så att hon ska slippa glasögonen i framtiden, tänk va skumt att se henne utan glasögon i framtiden.

Hoppas operationen gick bra raring, tänker på dig.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Hoppla Kerstin, vilken tur att den här dagen inte är över än då =)

Idag känner jag mig verkligen trött och korkad. Jag och chefen har suttit till och från idag och gjort kalkyler, vilket i sig inte är så svårt men vi ville vara grundliga så vi bröt ner en himla massa pengar i beståndsdelar för att få till absolut riktiga kalkyler.

Jag som aldrig haft huvud för matte så gissa om jag känner mig korkad idag. Ysch säger jag bara, nu är min arma hjärna trött.

I spent i lifetime looking around for love, just to find it just around the corner.
I never expected to find you there.

Always be prepared to embrace the unexpected, it might change your life forever

Vet ni, jag kom precis på en viktig sak, nästan livsavgörande faktiskt. Man kan inte vara älskad av alla. Svårare än så är det faktiskt inte så egentligen är det ganska meningslöst att gräma sig över att man inte är det heller.

Visst finns det dom man önskar/önskade mer av, det kommer det alltid att finnas, men vad är det för vits att må dåligt över det? Gör det bästa av var dag med det du faktiskt har tycker jag. Det kommer vi alla att må bättre av i det långa loppet.

För att stilla eventuell nyfikenhet var det här en stilla fundering, visst har det passerat människor i mitt liv som ändat upp i besvikelse, men det är inget jag mår dåligt av idag. Så ingen närvarande och aktuell person har inspirerat denna tankekedja den här gången, men insikten får mig ändå att blicka tillbaka på det förflutna och önska att jag tänkt likadant förr.

Cherioo miss Sophie

Dom av er som varit med ett tag minns kanske att jag fundrerade ett tag på vad jag ska bli när jag blir stor. Ett förslag efter det andra förkastades av olika skäl, t ex kunde jag inte bli diktator eftersom jag tydligen inte har riktigt rätt sinneslag för det osv.

Nu har jag i alla fall kommit till insikt om vad jag faktiskt vill bli, jag ska bli jordgubbe när jag blir stor. Då kommer nämligen inte klockor och dylikt att störa min sömn när jag sover som bäst och krämpor och annat skit kommer heller inte att störa den, så jordgubbe får det helt sonika bli.

Fram till dess får jag nog allt fortsätta att kravla mig ur sängen vid okristliga tider, vissa dagar mer smärtsamt än andra, och bara gilla läget.

Knak och aj på er, vi hörs en annan dag vetja.

Jag måste bara tipsa er att kika på när min vackra vän Jossan blev änu mer wunderschön i direktsändning. Blev hon inte en riktig puma så säg? (Klicka på hennes namn så öppnas länken)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Lördagen började riktigt illa, det högg till i ryggen så att jag tappade andan och höll på att trilla av stolen. Även om det blivit något bättre sedan i lördags så sitter det fortfarande i så något knas är det allt.

Trots rygg lyckades jag och grabben ta oss in till stan på lördagseftermiddagen för lite shopping och biobesök med tanten när hon slutade jobbet. Grabben fick tag på en snygg Djurgårdströja och jag ett par nya skor för det formidabla priset av 149:-. Eftersom grabben bara är 14 hade vi inte ett enormt utbud av filmer så det blev Surrogates med Bruce Willis, en hyfsad rulle trotsallt. Jag trodde inte den skulle hålla så jag blev lite överraskad ändå. Frågan är bara hur många gånger till han ska rädda världen från ett skumt hot.

Söndagen förflöt mest, jag tvättade några maskiner hemma eftersom ryggen inte medger några direkta lyft och vi spelade lite WoW under dagen.

Ja det var väl helgen i korta drag.

Jag började blogga föe att sätta tankar på pränt. Först var det bara spånerier och analyser av saker som sker ute i världen. Efter ett tag började jag rikta mina funderingar lite närmre mig själv och min direkta omgivning med.

I början struntade jag blankt i om någon läste och kommenterade, det var kul när någon bekräftade en tanke eller två men mer än så var det faktiskt inte. Men efter ett tag började själva interaktionen bli en drivfjäder i sig och bloggandet utvecklades till ett litet beroende. Intressanta människor och diskussioner kom med i ekvationen och man kände sig som en i en liten exklusiv skara. Jakten på mer information var lika viktig som luften vi andas "vad skrev han/hon senast?" "har jag fått svar på mina kommentarer?" osv.

Nu kan jag, med blandade känslor ska erkännas, inse att intresset svalknat en aning, jag är inte lika intressant som dom andra. Kommentarerna minskar till ett minimum, svar på egna kommentarer uteblir, mail blir inte besvarade osv. Men det är faktiskt okej, jag borde insett själv att jag inte tillhör någon utvald skara, jag är för mainstream för att platsa faktiskt och jag har en rätt så bra tillvaro på min egen kant. Underbar sambo, 5 kids som sällan gör vardagen ointressant, ett barnbarn som inget annat osv.

Då återstår bara en fråga, ska jag återgå till att bara blogga för min egen skull eller lägga ner helt och hållet? Innehållet har ju blivit toktråkigt.

Jag sitter och tittar på människor runt omkring mig, en del är vackra och andra ser inte kloka ut rent ut sagt.

Det får mig att tänka på att dom vackraste människorna är dom jag lärt mig att älska trots sina fel och brister är dom fullkomliga för mig.

Skönheten är vacker att titta på men ofta ganska tom i längden, dom vi älskar är dom som är fulla av liv. Åtminstone för oss själva.

Har ni tänkt på det här med att avstava ord fel? Gravida blir t ex inte helt bra om man stavar av det grav-ida och dödskalle döds-kalle osv.

Lika klurigt kan det ibland bli med sammansatta ord. I svenskan fick vi lära oss att aldrig ha tre likadana konsonanter på raken, då skulle en av dom tas bort. Jag skrev just mail till en vän gällande hennes tankar på ny lägenhet och formulerade frågan; Åååh ska du göra slag i flyttankarna? Som ni ser gjorde jag som min gamla svenskalärare lärt mig och eliminerade ett t... men då står det ju faktiskt flyt-tankarna, vilket förvisso är ett korrekt ord det med, men jag hyser en vag misstanke om att det inte var just flyt-tankar hon funderar på just nu.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Sitter på en buss på väg hemåt och kände bara för att låta er veta att jag fortfarande lever, ja eller jag har en mysig liten huvudvärk som gör sitt bästa för att ändra på det, men skallebank har jag ju överlevt innan med så vi bestämmer att jag fortfarande är vid liv för att reta vissa av er och glädja andra.

Ha nu en riktigt bra kväll på er, från den nordligaste nord ner till den sydligaste södern.

Lilla prins Spenat har varit hos oss två helger nu och jag har kommit till en viktig insikt, gamla människor glömmer faktiskt bort hur det var när barnen var små.

I min familj har vi strävat efter att ett barn ska förstå vad det gjort för fel när folk blir arga på det. Det kan röra sig om saker barnet sagt eller gjort, ja eller inte gjort för den delen. Ibland är det en tidskrävande uppgift att nå fram till ett argt barn. I vilket fall som så ser jag samma mönster hos min äldsta dotter, hon gör vad hon kan för att prata med prins Spenat när hon och han är arga på varandra.

Vid ett tillfälle fick jag verkligen bita mig själv i tungan för att inte göra samma sak som jag själv blev vansinnig på när min egen "föräldrageneration" la sig i min uppfostran av mina barn. När man resonnerat och försokt diskutera med barnet ett bra tag, bryta in och säga till föräldern något i stli med "nu räcker det, så farligt var det inte" osv. Jag fick som sagt bita mig i tungan för att inte trampa i klaveret som generationer före mig gjort.

Var generation glömmer nog lite av hur det var att uppfostra sina egna små parvlar.

I ärlighetens namn ska jag säga att jag egentligen kom till insikt för en tid sedan, lilla prins Spenat har varit underbar, jag kom bara att tänka på det nu i helgen.

Funkar den här designen? Den känns hyfsat OK iaf. Vi kör på den ett tag tills jag tröttnar igen =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Såhär är det... Jag håller på och leker med min bloggdesign så den kommer med största sannolikhet att förändras både en och annan gång de kommande dagarna innan jag landar i något som känns "jag".

Kom gärna med synpunkter under resans gång =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Tänkte visa lite mer kort. Här kommer bilder på ödlornas och småormarnas terrarier. Det sista stora terrariet är färdigt det med, men det är inte ordentligt fotat än så stay tuned for updates ;-)

Jag ska INTE lägga upp nya inlägg med Chrome igen... dom ser helt fuckade ut och går inte att redigera till igenkännbarhet igen =/

Bortsett från att blogginläggen blir skumma känns det som om dom har börjat få ordning på Chrome som tar betydligt mindre minne i anspråk när den körs som exempelvis Internet explorer eller Firefox.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Då har turen kommit till våra små nykomlingar på ormsidan med =)

Här kommer utlovade bilder på familjens nya medlemmar. Vi börjar med ödlorna som ännu inte är namngivna men som går under arbetsnamnet Lilla Fridolf och Selma, den som drar sig till minnes "regnincidenten" förstår kanske varför ;-)

"Selma"

"Lilla Fridolf"

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Nog för att jag kan vara dryg ibland, men ni kan vara lugna, jag är inte drygare än vanligt. Jag har sett era kommentarer men den senaste veckan har haft för få timmar för att tillmötesgå efterfrågan på dom så bloggen har fått stå tillbaka helt enkelt.

Ska se om jag inte kan få fotat våra nytillkomna småttingar i helgen så att ni får förundras eller äcklas. Söta som bara den är dom dock :-)

I helgen kommer lilla prins Spenat på besök igen så vi ska mysa extra mycket. Jag ska berätta historien om spenaten en annan dag.

När det kommer hem nya djur så börjar genast namnletandet. Vad ska den och den heta? Min lilla snowkille ska i alla fall heta Falcon. Enligt reklamen ska Falcon serveras ice cold (gärna med rysk brytning) och är man en liten snowkille borde man vara rätt kylig.

Dessutom ska han ju campera med Jack Daniels när han växt sig till en stor stark om ett par år.

Dom andra letar fortfarande efter passande namn, även min candy cane från i somras som fortfarande kallas Mini, han/hon blir nog ingen Sindarin tror jag. En av elaka finskans småttingar går under arbetsnamnet Five of Seven för närvarande.

Det är bara att inse, stress är ingen höjdare. Helgen blev om möjligt ännu stressigare än jag förutsett och klockan tre inatt kom jag därför på att jag totalt missat att betala mina räkningar.

Nåja tänker du, det är ju inte den sista ens och den insikten gjorde även jag och somnade om. Vid fem vaknade jag och satte mig ner med dom istället.

När jag jobbat mig igenom halva högen började det ösregna utanför och jag tänkte, jippi (det var en liten skär lögn, mina exakta tankar vid tillfället lämpar sig inte i tryck på grund avsaknad av dödsskallar, kryss, spiraler och andra visuella symboler som serietecknarna använder till sina svordomar).

Regnet påminde mig dock att jag inte fick glömma att spruta vatten i alla terrarier innan jag hoppade i duschen. När jag sprutade hos tjejernas ödlor blev jag utskälld av en liten geckoflicka som absolut inte tyckte om en liten arla regnskur. Efter utskällningen traskade hon demonstrativt iväg och satte sig under en gren och blängde på mig.

Tur att ormarna inte har lika dåligt morgonhumör, annars skulle jag bli utskälld var och varannan dag :-P

Morgonens slutsats blir, det är dumt att glömma bort räkningarna och varken jag eller fröken ödla tycker egentligen om regnskurar på mornarna.

Idag var det expo i Kallhäll. Det var ormar och ödlor på längden och tvären. Det var även en ganska stressig dag som började med ångest inatt över hur vi skulle hinna med allt. Ångesten höll mig vaken mellan 2 och 7 imorse, men det är som man säger en helt annan historia.

Dagen började med en tur ner till en polare för att låna deras bil några timmar. Hälften av oss åkte bil och andra hälften tåg till Kallhäll.

Väl på plats skulle den ena geckon plockas upp innan öppning, ödla och pengar bytte ägare utan bekymmer. Sedan öppnades portarna till expot och botaniseringen tog sin början. Vi träffade på en gammal bekant och bytte lite skvaller och lite senare köpte vi även med oss en liten striped/motley av henne.

Vi snurrade vidare och fick köpt en liten snow, en liten striped albino och även en present åt en födelsedagstjej :-)

Efter expot fick vi vänta en timme på gecko nr 2 som hade kört vilse på väg till mässan men sent om sider var alla dagens affärer avklarade så nu är hela ligan, lilla prins prutt, elaka finskan, pip och panik på väg för att hälsa på dotra som ligger på sjukhus igen.

Efter sjukbesöket ska vi försöka komma iväg och gratta lilla Jossan innan vi gör kväll.

Morgondagen bär tvättstuga och sjukhusbesök i sitt sköte.

Helgen har blivit helt annorlunda och sjukt mer stressad än planerat men den blir nog hyfsad ändå.

Jag kanske borde lägga ner den här bloggen egentligen, jag tycks varken hitta tid eller inspiration längre för att skriva i den. Den känns mer som ett dåligt samvete för närvarande.

Jag vet inte riktigt vad det är som är fel, men jag är så ruggigt trött hela tiden. Det verkar förvisso vara något som går, alla verkar vara ovanligt trötta just nu, men jag har verkligen ingen ork kvar efter att ha jobbat en hel dag. Vissa dagar tar orken slut samtidigt som jag kliver ur sängen.

Jag somnar i stort sett varenda kväll framför TVn, vilket inte tillhör vanligheterna. Jag sitter och nickar till på vägen till jobbet var och varannan dag. Jag har ingen som helst ork att ta itu med saker efter jobbet osv.

Kanske är det förkylningen som fortfarande sitter kvar i kroppen, jobbigt är det i vilket fall som helst.

Ja nu vet ni varför det bloggas så lite helt enkelt, orken räcker inte till.

Jag blir ju 40 om några månader och människor i omgivningen börjar undra om jag inte ska ha en stor fest och så. Vad svarar man på det? Går det att ha ett "städat" firande där även barnen kan vara med eller kommer det att urarta såfort det serveras alkohol? Vill jag med mina egna erfarenheter ens utsätta barnen för risken att festligheterna urartar? Vilka skulle jag ens bjuda in att dela den här dagen med mig? När jag tänker efter är det nästan fler barn än vuxna som skulle kunna tänkas komma med.

Ja frågorna är många. Jag skulle ju vilja ha både vuxna och barnen runt mig när jag firar denna milstolpe, men går det inte att kombinera på ett bra sätt kommer jag nog att välja att fira det stillsamt med bara dom närmast sörjande.

Tips och idéer på hur man kan förgylla 40-års dagen mottages tacksamt.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Eller... kanske inte men tydligen är jag ganska kass på att uppdatera bloggen just nu. Men det har sin lilla förklaring, vi har legat hemma sjuka i en vecka. Jag och tanten har varit hyfsat utslagna och bara legat i sängen eller på soffan och glott på Star Trek Voyager, vi avverkade nästan 3 säsonger förra veckan eftersom vi inte hade ork att göra något annat än bara ligga stilla.

That's why if anyone was wondering.

För övrigt måste jag bara fortsätta att vara lite fascinerad över Spotify... jag är såld efter helgens bravader. Igår hade 11-åringen kalas med disco och musiken stod Spotify för. Så enkelt och ungarna hittade massor av musik att dansa till.

Även en headbangande 2-åring... men det mina vänner är en helt annan historia. Jag säger bara... Heart's on fire! =P

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Hela våra liv försöker vi passa in i olika sammanhang, ibland för att situationer kräver det men framförallt för att bli uppskattade och omtyckta för dom vi verkligen är skulle jag tro.

I min egen strävan efter "erkännanden" inser jag att jag helt plötsligt blir väldigt känslig för vad omgivningen tycker och tänker. Till vilken nytta egentligen? I genom hela livet har det aldrig varit mer än en handfull människor som verkligen sett mig som den jag är, de flesta andra har uppskattat en funktion jag fyllt för stunden, en hjälpande hand, en axel att gråta mot, ett bollplank att lösa sina problem med osv. Som den goda medmänniska jag föresatt mig att vara har jag alltid försökt uppfylla omgivningens förväntningar.

Bara för att inse att när behoven är uppfyllda så står jag alltid så gott som ensam kvar. Bortsett från den där handfull människor som alltid finns kvar vid min sida. Dom som ser mig som den jag är, dom som älskar just mig.

Jag borde ägna mindre tid åt dom, resa mina murar kring oss och strunta i vad omgivningen begär. En god tanke i teorin men om en stund är jag ute på slagfältet och uppfyller behov igen. Jag borde ha blivit präst eller något annat självuppoffrande istället.

Just nu dock, tror jag att jag drar mig in i mitt skal och tänker på dom underbara människorna som älskar mig, ja dom som faktiskt inte kräver saker utan som bara finns där. Som bara älskar. Dom är inte många, men dom finns där och dom bor i den fjärde kammaren av mitt hjärta. Den som är reserverad för just människor som dom.

Nu är äntligen det första terrariet av tre som skulle göras i ordning helt klart och de nya invånarna har flyttat in.



Frigoliten är tillskuren i rejäla block och inpassade i terrariet


Former av sten samt en liten solhylla är urkarvade och inpassade


Så lite färg och lack på frigoliten


Såhär ser det färdiga terriet ut med inredning

Jag sitter här och funderar lite på det här med människors kontrollbehov. En del måste ha total kontroll över omgivningen, för att inte tala om sina partners. "Vem pratar du med?" "Vem har du träffat idag?" osv. Varenda steg ska kontrolleras.

Vad beror detta behov av tro? Är människor så osäkra på omgivningen att dom tror att alla bedrar? Eller är det helt enkelt så att dom utgår från hur dom själva handlar med sin egen moral som utgångspunkt. Kanske är det helt enkelt bara osäkerhet som styr.

Oavsett anledningarna, är man så osäker på sin partner att man måste kontrollera hans/hennes liv borde man nog hitta sig en partner man kan lita på istället. Det måste ta på krafterna att ha kontrollen över två individers liv.

Jag måste säga att jag är ganska så lyckligt lottad, min kära sambo och jag har inga behov av att kontrollera varandras göranden var eviga dag, vi litar helt enkelt på varandra så misstro och svartsjuka är motade redan vid dörren. Det närmaste kontrollbehov vi kommer är nyfikna barn som tror att dom måste veta allt vi tar oss för.

Love you elaka tanten, don't ever stop being you.

Hur gör man när någon man inte känner väl, men vars välbefinnande man ändå bryr sig om, verkar ha stora problem med alkoholen?

Tar upp det med personen och hoppas att den inte tycker att man lägger sig i eller låter man saken helt enkelt bero eftersom man förmodligen ändå inte kan påverka den personen.

Å ena sidan kanske personen skulle uppskatta att man lagt sig i, förmodligen inte nu men kanske i framtiden om och när den valt en nykter väg. Å andra sidan kan man förlora en person man uppskattar bara för att man lagt sig i.

Hur hade ni gjort?

Jag har flera par i min omgivning vars bäst före datum har gått ut, ändå fortsätter dom att nöta på varandra med tjafs, bråk och irritation.

Jag kan inte låta bli att fundera över varför dom fortsätter istället för att helt enkelt erkänna att relationen är över och göra det bästa av situationen. Visst man ska inte ge upp vid första hindret, men när man dagligen ställs inför nya hinder och man kämpat tills man blöder... Hur svårt kan det vara att se att man lever med varandra på övertid?

Försöker man skona sin partner? Håller man ihop för barnen? Är man rädd för den andres reaktion? Tror man att man är ensam om att se problemen? Att den andre inte sett dem? Jag är övertygad om att båda parter insett att man har problem, det som möjligen kan variera är hur allvarligt parterna uppfattar problemen. Ofta är det bara en tidsfråga innan bägge står på samma punkt.

Intalar man sig dessutom att det är för barnens skull så hävdar jag starkt att barnen mår bättre i en lugn miljö med föräldrarna på olika håll än i en familj där det bråkas dagligen. Ungar märker även de nattliga bråken när man tror att dom sover, dom är nämligen smartare än vuxna när det kommer till om mamma och pappa mår bra eller inte.

Så mitt råd till alla er därute, sluta lura er själva och se till att börja må bra igen, det tjänar både ni och omgivningen på i längden.

Det är med kluvna känslor jag kliver ur sängen idag. Jag vaknade nämligen för en dryg halvtimme sedan med en känsla av att det var söndag idag vilket skulle ha inneburit att efter toalettbesöket, vilket var anledningen till att jag över huvudtaget vaknade så tidigt, skulle kunnat somna om och sova till 9 ungefär.

Dessvärre insåg jag efter en stund att det bara är tisdag så den där sovmorgonen försvann som en travare efter startskottet och det var bara att kliva upp.

Så jag blev snuvad på min lediga söndag, men jag har ju samtidigt redan lagt måndag bakom mig så det betyder att det är två dagar mindre kvar till helgen om det nu tvunget måste vara tisdag idag.

Måste säga att Spotify faktiskt är ganska trevligt. Jag har dragit mig för Spotify innan eftersom jag inte kunde se ett egentligt värde i att få musik streamad till sig utan att få några fysiska filer på köpet.

Idag gar jag i vilket fall testat efter en inbjudan från en kollega och jag är lite impad ändå. Har lyssnat igenom en del för mig helt nya grupper jag bara hört enstaka låtar av tidigare, dessutom med bra kvalitet.

Spotify skulle snudd på vara värt att betala för med.

Kan ni tänka er, det är snart 40 år sedan jag sprattlade mig ut i världen. Det skapar perspektiv till en del saker faktiskt.

Vad har jag åstadkommit, vad har jag gjort och kanske mest av allt, vem har jag blivit?

40-åringen i mig har upplevt en massa saker som satt sina spår, såväl positiva som negativa. Han har också fått en hel del erfarenheter på vägen. Samtidigt kommer jag på mig själv ibland med att betrakta livet med andra ögon än 40-åringens. Även en långhårig 18-åring, en oskyldig 10-åring, en nybliven pappa osv tittar ut genom samma fönster som mig och tillsammans betraktar vi, minns, reagerar och agerar.

Många av livets skeenden har upplevts av olika versioner av mig och alla bor vi i samma kropp. Ibland händer det saker som gör att en annan version än "gamlingen" i mig reagerar eftersom den årgången av mig upplevt liknande händelser under sin egen glansperiod.

Var det bättre förr? Nej det har alltid varit bäst just nu oavsett årtal. Alla årgångar har haft sina ups and downs och jag antar att det under kommande år kommer att vara likadant.

Jag ser faktiskt fram emot 40-årsdagen och även de kommande 40 åren för att kunna blicka tillbaka igen på ett liv som ständigt varit i utveckling.

Jag får lite dåligt samvete men just nu är det fullt upp på helgerna så jag hinner helt enkelt inte med er och bloggen.

Jag håller på och gör om lite terrarier här hemma och det tar mer tid i anspråk än jag hade förutsett från början, framförallt torktiderna drar ut mer än det var tänkt. Tids nog ska jag visa er vad jag har sysslat med och äckla en och annan av er med lite ormbilder med kanske :-P

I helgen har vi även fått medla en hel del i vad som nog är den definitiva början på slutet i en relation och sådant är alltid trist men ibland finns det ingen annan utväg och då får man jobba på en fin sorti istället. Glädjande i tragedin är dock att jag tror och hoppas att vi fått vittna om ett pånyttfödande av en trasig människa med och då finns det ändå något vackert i den här separationen.

Slutligen så hade vi fredagkvällen som utspelade sig mitt i redneck county med en släng av diskvatten eller liknande som satte fart på magen under småtimmarna, men det är som dom säger en helt annan historia.

Vad har du gjort i helgen?

Nu var det ett tag sedan ni fick er någon månadens blogg och när jag satte mig ner för att fundera på vilken jag skulle tipsa er om kändes det faktiskt rätt dumt att jag inte skrivit om den här innan. Risken finns att det blir lite klubben av inbördes beundran här och att mina bedömning är långt ifrån objektiv, men det struntar jag faktiskt i.

Jag har skrivit lite om Stormen innan så en del av er har redan läst om henne och andra av er läser hennes blogg dagligen, men det tål ändå att upprepas. Jag stötte Stormen på för några år sedan, eller kanske hamnade jag rent av i stormens öga med facit på hand. Anledning var för att hon på sitt alldeles egna sätt stod upp för någon svagare i hennes omgivning och på så vis drog på sig kanonaderna som var riktade mot den svage.

Stormens blogg är till lika delar en avbild av hennes frustration som den är en tillbakablick på ett långt liv av tragiska händelser och självdestruktivitet. Stormen själv är nog en av de starkaste och stabliaste personer, även om stabil får anses som ett lite relativt begrepp när det gäller Stormen kanske, jag någonsin haft förmånen att stifta bekantkap med på internet. Tidvis ser den nyfikna lilla flickan som fortfarande finns kvar inuti henne glimta fram ibland.

Stormen trollbinder med sina ord, mig har hon haft i sitt garn sedan jag första gången stötte på henne, hell vore jag inte redan lyckligt förälskad IRL skulle jag säkert varit olyckligt kär i Stormens ord som har en förmåga att beröra mig och mina egna djupt begravda minnen om tider som varit =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Min alldeles underbara vän Jossan tillhör även en av dom knäppaste jag känner med =) om ett par veckor ska hon springa en halvmara... jag menar smaka bara på orden... en halv mara! Maror är ju sådant som vi normala undviker in i det längsta för att snabbt dra därifrån om vi ändå stöter på någon. Även om den här bara är halv så är det ju lik förbenat en halv MARA...

Undrar om hon anser att hon får bli bitchig sen när hon besegrat sin mara eller inte? ;-)

I vilket fall som helst har vi lovat att komam och heja lite på henne... fast sprit i vattnet fick vi tydligen inte bjuda på. En öl efter får det bli istället, den bjuder vi på ;-)

Skämt å sido, eller ölen var ju inget skämt, den får hon ju efter loppet. Jag är sjukt imponerad av den här tjejen som för bara ett par år sedan gjorde allt för att undvika allt vad träning heter. Hon som blev vald sist i gympan och allt det där, nu har hon övergivit mig i chipsträsket för att bli en löpgalning.

Im sooooo impressed hun... I really am.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Vilket dåligt humör jag är på idag, utan någon synbar anledning heller. Så boosta mig, fyll mig med positivitet, tänd en sol i mitt inre. Ja vad som helst så att fortsättningen av den här dagen blir bättre än starten.

Så vad väntar du på. Do it ;-)

Jag saknar verkligen inspiration idag, har inget att skriva om, har egentligen ingen lust att jobba idag, vädret är allt annat än topp, känner mig allmänt trött och slö just nu.

Jag har massor att göra men lusten vill som sagt inte infinna sig så jag skummar igenom högarna och sorterar jobben annorlunda, utan att för den skull ta itu med något av projekten.

Varför gick jag ur sängen imorse?

Edit: Kom på att jag nog ska vara glad att jag har ett jobb att gå till ändå, det finns ju faktiskt dom som inte har något. Dom är det nog trots allt lite mer synd om än mig, fast kanske inte dom som är arbetsskygga förstås.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Jag är sjukt trött idag, har inte sovit mer än ett par-tre timmar per natt de senaste. tre nätterna, så det börjar ta ut sin rätt. Första natten var det lilla prins prutt som höll mig vaken, andra natten var det dom ljuva intoxiderande ångorna från mitt lilla hobbyprojekt som motade sömnen vid sänggaveln. I natt har jag drömt sjuka drömmar helt enkelt.

Tänk vad sömnen är viktig för välbefinnandet, känns som om jag skulle kunna klappa till någon idag om tillfälle bara skulle uppstå. Inte för att jag skulle göra det, men känslan finns där.

Sov gott där ute, nu ska jag slötitta ut genom bussfönstret och drömma om mjuka kuddar.

Jag hade egentligen inte så mycket att blogga om idag, det vill säga tills jag började fundera lite om fenomenet blogg och hur dom används.

Varför bloggar vi egentligen?

För en del har bloggen blivit en publik dagbok där vi får följa med i vardagen. Andra skriver om saker som intresserar dom, t ex festande, mode eller en udda hobby. Ytterligare andra använder sitt utrymme på internet för att pika och trycka ner andra för att dölja sina egna brister och frustrationer. Sen finns det dom som använder sin blogg i terapeutiskt syfte, ett bollplank där dom kan beta av och framförallt bearbeta livets trauman. Slutligen (egentligen finns det nog en uppsjö "kategorier" mer, men här tog min inspiration slut) finns det dom som genom sina texter växer ur sitt gråa och trista liv för att bli beundrade som stora stjärnor för en stund.

Själv skriver jag om saker som rör sig i mitt röriga huvud, här och nu med varierande resultat och ämnen.

Vad bloggar du om och varför?

Jag kom just att tänka på en sak, jag är inte spännande någonstans tror jag. Jag är en högst vanlig snubbe, gör aldrig något farligt eller vågat, väljer alltid the safe way, ingen jäkel blir knäsvag när dom tänker på mig, jag har inga spännande hobbies eller intressen, jag kan inget som ingen annan kan osv.

En helt vanlig ordinary dude utan några som helst spännande drag eller händelser... rätt och slätt tråkig skulle man kunna säga. Jag är nog fan så tråkig så att klockorna stannar egentligen.

Undrar hur det skulle vara att få vara sådär spännande och farlig, ja ni vet en sån där som alla ser upp till och bara skulle få dö av att få vara i dens närhet. Tänk om det vore jag... om än bara för en endaste dag.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Ja då var det bara en halv vecka kvar på semestern, lite drygt räknat. Det har varit tre välbehövliga veckor som ägnats åt så lite som det bara var möjligt. Det har gjort gott att vara borta från alla måsten som finns på såväl arbetet som i privatlivet för att unna sig att bara ligga ovanpå och flyta med strömmen.

En del av er har saknat blogguppdateringarna och förmodligen ska det bli bättre med dem när jag kommer tillbaka till vardagen med laddade batterier, men det har varit rätt bra med en paus även från bloggande och bloggläsande kan jag känna. Även om jag givetvis saknat en hel del av er och inte ägnat er fullt så mycket energi som ni faktiskt förtjänar.

Den sista semesterveckan ska tillbringas på samma sätt som de föregående tre, de enda planerna än så länge är att att gå på bio i dag, och att se till att kiddsen kommer till plugget på torsdag och fredag. Resten tar vi som det kommer. Förmodligen blir det lite mer städande i det före detta skräprummet om jag känner tanten rätt, men det är OK faktiskt =)

Edit: Nu har jag svarat lite på era kommentarer ;-) om jag missat någon betyder det inte att jag är drygare än vanligt utan att jag helt enkelt bara missade den

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Idag bjuder jag på på ett par bilder från dagens Kolmårdenbesök så håll till godo med surikater och vattenfall mina kära vänner =)

Inlägget ser ut som hej kom och hjälp mig... det bjuder jag också på dagen till ära =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Att lilla prins prutt charmat alla sina familjemedlemmar har väl knappast ungått någon. Han har allas våra hjärtan i sina små händer.

Häromdagen undrade tanten vad han ville ha att äta till mellanmål och han valde mellan ett par olika saker. Han frågade om han fick det ena och sen det andra varpå tanten utbister lite tanklöst: klart du får det, jag har ju sagt att jag kan ta ner stjärnorna åt dig.

Ja, äta stjärnorna svarade han henne snabbt då.

Grattis tant sa jag, förklara bort den om du kan :-P

Idag har vi gjort Kolmården, i solsken, i duggregn och i ösregn. Men i ganska så måttliga mängder så dagen har ändå varit ganska så behaglig.

Det var lite kul att ta med tantens äldsta till ett ställe hon aldrig varit innan och se parken genom hennes ögon. Jag och mina barn har ju varit där minst en gång om året sedan dom var flaskgamla så för oss var det mesta gammal skåpmat, men Kolmården är ju ändå alltid Kolmården med allt vad det innebär.

Nu sitter undertecknad och bloggar, genomvåt i en immig bil medans resten av ligan tittar på hajar och co i tropicariet.

Vi hade ju lillprinsen på besök tre dagar förra veckan och ett av hans nya intressen är att titta på tunnelbanor, tåg, flygplan, Musse Pigg i flygplan, helikoptrar mm på internet när någon sitter och surfar.

Lillprinsen ser att morbror sitter och spelar WoW och frågar snällt: Titta tunnelbanan på dator?
Morbror: Ja det kan vi göra.
Lillprinsen utbrister glatt: Där är tunnelbanan!!!!
Morbror: Nja... det är faktiskt en drake.

Så kan det gå om inte haspen är på =)

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Har ni vägarna förbi Norrköping med omnejd på er väg genom sommarsverige måste jag bara passa på att rekommendera Smultronstället i Söderköping. Glassen är kanon och hur konstigt det än låter värd varenda krona (var beredd på att den koster runt hundralappen styck dock, men man får glass för pengen med).

Igår eftermiddag var vi där hela ligan och käkade glass för 600 spänn... Efteråt var man så mätt så man såg stjärnor men det är ändå en upplevelse, trots att jag mellan mina besök faktiskt glömmer bort hur stora och mättande glassarna verkligen är där.

Kika in stället på http://www.smultronstallet.se/ vetja.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare

Ja då har man sovit... om man nu kan kalla det för sömn, en första natt i Norrköping.

Dom har en gästlägenhet i området där morsan bor och det i sig är ju rätt skönt eftersom man inte behöver känna att man tränger sig in hos någon och rumsterar om hos dem. Man har ett eget kök där man kan äta frukost om man vill, egen toalett och badrum osv. Även eget sovrum.

Tyvärr har dom glömt att förse sovrummet med en säng man kan sova i. Den är sjukt hård och om man ens tänker på att röra sig i den så knarrar den. Sa jag knarrar förresten? Jag menar att den skriker ut sin klagan så att även dom döda vaknar av ljudet.

Klockan 6 imorse la jag mig på soffan istället för att försöka fånga en eller två av morgonens sömntimmar istället. Där lär jag tillbringa kommande nätter med.

Så jag måste härmed be C om ursäkt för vad som skulle visa sig vara en liten lögn, jag påstod igår att ryggen nu var helt OK men i morse kunde jag bara konstatera att så inte längre är fallet... Skitsäng!

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?
Ännu ett bra sätt att öka bloggens besökare