Tvättstugan och samhällsproblem

Jag sitter nere i tvättstugan och mitt enda sällskap är min mobil så jag tänkte dela med mig av ett litet samhällsproblem som mr Gruberman och undertecknad diskuterade tidigt imorse (jag vill dessutom tillägga att det är ruggigt svårt att flyga rakt och lösa samhällsproblem samtidigt, det är nästan i nivå med att tugga tuggummi och vissla samtidigt, bara lite svårare)

Well diskussionen gick kring barn och hur bortskämda dom är idag. Dom ska bara ha och ha. Hjälpa till är det inte tal om och att arbeta ihop till sina saker förstår dom inte ens vad det är. Så vi funderade lite kring hur det ser ut i andra delar av världen, där får barnen hjälpa till lite mer liksom. Dom knyter mattor och hämtar ved till exempel. Och det dör dom ju inte av.

Vi funderade lite kring att korta barnens sommarlov och låta dom arbeta i stenbrott fyra veckor av lovet. Fast sen insåg vi att barnen har kanske lite väl klen fysik för den typen av arbete dock. Men något borde man kunna använda dom små liven till.

Det är ju dock ganska välkänt att barn inte har samma känsla för kvalitet som vuxna, men det behöver inte vara negativt, se på Kamprad som byggt en hel industri på konceptet "lite sämre kvalitet till lite lägre pris". Kunde han kan väl barnen? Han är ju dessutom inte främmande för lite yngre arbetskraft.

Dessutom, om vi tar in barnen i arbetslivet så kan dom ju avlasta oss slitna gamlingar. Kanske kan vi rent av införa sextimmars arbetdag på våra arbetsplatser så det blir ju en win-win situation hur man än vrider och vänder på det. För att inte tala om alla veckopengar vi spar in.

Fotnot. Gruberman spelar i samma WoW-guild som jag. En annan dag kanske jag berättar för er om hur vi funderade på att merga Blizzard och WWF.

0 kommentarer och åsikter:

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.