Tankar i virr-varr

Som jag skrev i förra inlägget far mina tankar runt i sånna irrfärder att inte ens jag hinner med. Dom far hit... nosar lite här... dom far dit nosar lite där... Ett litet längre stopp dom gjorde var i alla fall i hörnet där jag placerar alla tankar kring trasiga relationer.

Jag har ett par bekanta som nog borde fundera på att gå skilda vägar. Jag känner så igen mig i beteendet. Man irriteras över allt den andre gör. Man gormar åt varandra. Man slutar att ta på varandra, mer än lite pliktskyldigt när och om det ska vankas lite plikttrogen sex. Det kärleksfulla beteendet finns helt enkelt inte där längre.

Det fick mig att tänka lite vidare på varför man drar ut på separationen in i det längsta. Nu menar jag inte att man ska gå skilda vägar såfort man springer på ett tvär kurva i relation, tvärtom faktiskt men när kurvorna är fler är än raksträckorna går all ens energi åt till att styra upp relationen och inget fungerar längre av sig självt.

Men man försöker allt för barnens skull självklart säger ni. Jo visst... barnen. Har någon talat om för er att barnen faktiskt märker att mamma och pappa mår kasst långt innan mamma och pappa erkänner det för sig själva? Skilsmässobarn vill ingen vara. Näää det håller jag med om, MEN och det är som ni ser ett stort men, jag skulle vilja hävda att många av skilsmässobarnen snarare lider på grund av att föräldrarna beter sig som arslen mot varandra efter separationen än av separationen i sig. Har man däremot en "snygg" separation kan jag förstå om barnen inte riktigt fattar varifrån snälltåget som drog isär den lyckliga familjen kom. Sen har vi en annan anledning med... vad ska folk tänka/tro? Ja vafan ska dom tro när relationen går så långt att man går från turturduvor till kombatanter? Jo men serru det är helt normalt... så gör alla. Tack men då vill jag nog gärna hoppa av tåget redan här och nu.

Vidare därifrån började jag fundera lite på signalerna. Alla som någon gång fått trasan i ansiktet kan nog med handen på hjärtat ändå medge att signalerna funnits där ganska länge, vi blundade bara för deras egentliga innebörd. Så vad är det då vi bör hålla utkik efter? Den är ju lite svårare att besvara med tanke på att det kan vara så många saker som går snett i en relation men en varningsklocka är nog definitivt när intimiteten lämnar scenen till förmån för distansen. Jag håller med om att man utvecklar ett starkare vänskapsband med tiden och visst, man hånglar inte längre som tonåringar, men den dagen man slutar ta i varandra... hålla om varandra och istället gör allt för att undvika varandra är nog frågan om inte förhållandets bäst-före-datum är på upphällningen. Då har man som jag ser det två alternativ... antingen jobbar man på att lappa ihop sin relation eller så gör man det bästa av situationen och går åt varsitt håll innan det går så långt som till besöksförbud och allt annat som kommer i kölvattnet av en dålig separation.

DET mina vänner är nog en betydligt större tjänst man kan göra sina barn än att hålla ihop säcken med god min tills den dagen man dräper sin forne kärlek som numer blivit nemesis.

Fasen nu räcker inte tiden till till fler funderingar... lillprinsen kommer indundrandes vilken minut som helst. Jag får återkomma med fler funderingar kring relationer en annan dag.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

5 kommentarer och åsikter:

Renée sa...

trevlig midsommar!

Formerly known as Miss J sa...

Gud vad du tänker mycket mannen. :)

Formerly known as Miss J sa...

Hmm..det där lät nog lite nedlåtande. Jag gillar ju att du är en man som tänker.

äh! du hajar va?

ZuZiBuZ (Susanne) sa...

Det har varit lugnt å skönt här oxå... Vädret helt okey tills kvällen kom då kom även regnet... Ska visst bli busväder i morgon så då ska jag nog stoppa näsan i min bok tror jag... :) Då kan du jue passa på att ha lite egentid då...

ZuZiBuZ (Susanne) sa...

Ja så länge som du inte står i cement i Nybroviken så är jag nöjd... ;) God morgon!!

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.