Det var en gång - VIII

Det var ganska länge sedan jag skrev något om tiden som passerat så jag kan väl passa på att fortsätta lite med berättelsen då =)

Lägenheten i Bromma är som jag avslutade förra inlägget lätt den bästa jag bott i någon gång. Jag har alltid förstått varför människor köper hus, men aldrig lägenhet. Det var fram till den dagen jag själv vart tvungen att köpa en lägenhet.

Med tanke på att den äldsta bestämt sig för att flytta hem till oss för gott så ställdes tillvaron på sin spets kan man säga. I november kom önskemålet och vi enades om att undet jullovet skulle hon flytta. Vår dåvarande lägenhet var som sagt alldels för liten för att rymma två vuxna och två barn så jakten på lägenhet började.

När vi uttömt alla hyresalternativ började vi skumma runt efter bosatdsrätter för att se om det över huvudtaget var ett alternativ. Till vår förvåning hittade vi ett par områden vi skulle kunna tänka oss att flytta till och priserna var inte allt för blodiga heller så vi gick på ett par visningar.

Redan den andra lägenheten vi kom till kändes så rätt, vi fick bra kontakt med mäklaren och kände att hit ville vil verkligen flytta och döm om vår förvåning när vi faktiskt fick lägenheten till slut. Unga och dumma som vi var hade vi givetvis inte pengar till någon handpenning men på den tiden hade bankerna pengar så vi fick faktiskt låna upp hela beloppet. Enda kruxet var att säljarna letade hus själva och kunde inte flytta ut förrän tll våren. Men den skola som vi hittat till ungjärpen kunde nås via ett par minuters bussfärd så det funkade bra för henne att pendla i ett par månader.

På våren (jag tror att det var i början av april) gick slutligen flyttlasset till vår alldeles egna lägenhet.

'Cos every day counts!

Vill du ha fler besökare till din blogg?

1 kommentarer och åsikter:

Nathalie sa...

Fast vi var tre barn. Jennifer fanns

Arkiv

Kommentatorer

Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.