Innebandyreflektioner

4/18/2009 | Redigera inlägg
Det kanske är dags för lite reflektioner såhär två perioder in i herrarnas SM-final.

För det första är jag uppriktigt förvånad över hur stort intresset för finalen faktiskt är.

Finalen började för vår del redan 11.30 när det chartrade tåget från Varberg kom in till Stockholms central och perrongen formligen exploderade när fansen stormade ut från tåget ackompanjerade av trummor skrällande fotbollskörer och skrikande horn.

Det tog dem ett bra tag att ta sig från en sida av centralen ner till tunnelbanan och ljudkakafonin tog aldrig slut. Väl vid Globen fick vi till slut tag på våra biljetter och åkte tillbaka in till stan och åt lite.

Redan innan matchen kunde vi konstatera att Warbergsklacken både var stor och kunde låta mycket, dom har inte tystnat någon gång under hittills 40 minuters spel. Spelet känns dock lite väl tråkigt för min smak men stämningen är definitivt värd en seriefinal. Även om AIK klacken är det tamaste jag sett på länge.

Resultatet då? I andra periodpausen står det 2-2 och båda lagen gör ganska bra ifrån sig så det är minst 20 minuter kvar. Skulla Warberg vinna lär det bli fest i flera dagar med tanke på stämningen i Globen.

Edit: Resultatet blev till slut 6-2 till AIK vilket faktiskt var ett rättvist slutresultat.
Etiketter:

0 kommentarer och åsikter:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Arkiv

Kommentatorer
Widget by Blogger Widgets
Världen betraktad ur mina ögon... Ja mycket mer än så behöver man nog inte säga =) Alla stavfel som för övrigt inte blir rättade under resans gång är en del i erbjudandet - take it or leave it.

Aktörer i min värld

Evilcapricorn (även kallad finskan, Eviltant, Evilsambo eller rätt och slätt Evil) är min finska sambo som styr mitt liv med sina järnnypor ;-)

Devlan (även kallad Älskade N, Dotra Mi m fl) är min äldsta dotter som numera passerat 20-års strecket och gjort mig till världens stoltaste Morfar.

Xvin (även kallad Sonen eftersom jag bara har en av den sorten) är min nyblivne tonåring, det långa håret gör att han ibland blir misstagen för dotter.

Jojo (även kallad Pip, eller den yngsta) är min yngsta dotter med ett galet hästintresse som är större än intresset för pappan till och från =)

Skrik och Panik (kan även kallas Knoll och Tott, den mindre av dom är även Mini-Pip) är Evils döttrar och på heltid ockupanter av ett av rummen i den Sindarinska bostaden.

Vincent (världens finaste lilla unge) är Devlans lilla son och tillika mitt barnbarn.

Katten (heter Morris men kallas allt från Katten till Kissanperkele) är den Norska skogskatten som kom in i livet när Evil gjorde sitt intåg.

Mochino (även kallad Musse eller slangen helt enkelt) är äldsta dotterns majsorm som flyttat hem igen, ja inte dottern då utan ormen, bara för att reta upp och kittla kattens nyfikenhet.

Jack Daniels (även kallad Stumpen) är Sambons nytillskott i familjen. En majsorm som saknar lite av sin svans och som inte alltid riktigt har koll på sin kroppsvolym. En väldigt social rackare dock.

Sindarin (det är i alla fall arbetsnamnet på den) är min lilla Candy cane som nyligen flyttat in i hushållet. Liten och naggande god får man säga.

Alla beskrivna personer finns på riktigt och inverkar på min vardag på ett påtagligt sätt även dom som förekommer i form av pseudonymer.

Blogger Template created with Artisteer.